walking far from home.

 





vi beställde en bistrokanna med kaffe och satte ett utgångsdatum på umeå. känns så sjukt slutgiltigt, äntligen.
förövrigt; dricker öl, jobbar, jobbar och jobbar och vänjer mig vid den där tomheten. det är ett levnadssätt jag kan tolerera ett tag. för det kommer ta mig så jävla långt bort (i många perspektiv liksom) och jag kan inte tänka mig något bättre. 

numbers


idag har jag

varit på 0 lektioner
druckit 1 honungsöl
druckit 2 koppar kaffe
spenderat 3 timmar på pipes tillsammans med olivia och lisette
jobbat 4 timmar
lyssnat på 7 poeter 
ätit 11 bitar sushi



somewhere in between falling in love with our midnight conversations that were exhaled through cigarette breaths and interrupted by coffe stains, and reading the love notes you had written on my flesh, i realized, i am in love with the presence of your words, and the feel our your existence, but i am not in love with you.










känns som om jag upplever denna höst i fattiga korta känslosnitt och att ingenting liksom får kännas klart för i det ena ögonblicket är allt så värdelöst att jag inte ens kan ta mig för att läsa en bok i nästa pirrar det liksom i magen av alla bra saker som händer. men för det mesta är jag iallafall obotligt trött, skriver ner saker i mobilens utkast men orkar liksom inte få ner någonting på papper. ungefär det mest frustrerande jag vet. Ja, vad finns det mer att säga. jag hoppas att det här tillståndet inte hade tänkt hålla i sig särskilt länge till.


förstår inte varför inte alla blir kära i min lillebror.

 


har inte riktigt vant mig vid att han inte är pytteliten längre och att vi kan dela en öl när han hälsar på i lägenheten och prata om allt från världsproblem till förälskelser. så himla fint. 

23:56


går mest runt i någon slags dimma röker mina cigaretter och tänker: om ett år är jag inte i umeå snälla säg att jag inte är i umeå om ett år. hoppas och vet ingenting. 

när man rensar bland alla sina papper


"så vi gör slut på min balkong klockan åtta på morgonen efter en sömnlös natt. det är en så jävla absurd tid att göra slut på. jag håller hårt om en kopp full av skållhet blåbärssoppa. vi delar på långa chesterfield som vi fimpar över räcket. och jag fattar att detta är fel att det är totalt vansinnigt. hans ögon är så ledsna att jag helst vill somna och aldrig mer vakna. de är helt fulla av tårar och jag tänker att jag inte vill börja gråta först för det är han som gjort alla felen och jag borde bara vara så jävla arg. 'anna snälla kan jag få kyssa dig nu?' det är två steg över den äckliga gröna heltäckningsmattan och han kysser mig så passionerat att jag knappt hinner få luft".

så himla himla sorgligt bara. skrev detta vid disken på mitt jobb bara några dagar innan det tog slut på riktigt. huvvaligen.  

hösten.


det bästa med att han tjatar om att jag måste väcka honom och säga hejdå innan jag går om mornarna; att när jag puffar lite tafatt på honom kan han förvirrat öppna ögonen och säga "oj vad skumt, jag drömde att du och jag åkte motorcykel på en solig väg, och så plötsligt förutspådde jag ett jordskred genom att kolla på hur bergen såg ut, och så dog det jättemånga i det jordskredet men vi överlevde" och sedan hur han drar mig närmare för en hejdåkyss och en minut senare står jag på verandan och ser ut över regnet och tänder en cigarett. då tycker jag att allting är jättefint.
 
förövrigt så har jag jobbat 15 timmar, sovit till halv ett om dagarna, hållt mig vaken endast pga kaffe, ätit sjukligt god blomkålssoppa & tomatsoppa på bibliotekscaféet, hängt med simon, skrivit om surrealismen & sett film på movefestivalen. känns som om detta är första gången på hela veckan som jag sitter ner och bara gör ingenting. men ikväll är det nog dags att dricka öl!

rent erfarenhetsmässigt liksom


hej mig själv glöm inte bort detta.
saker och ting man måste göra även om allt känns helt åt helvete:

- äta mat
- försöka gå till skolan
- sova, men inte för länge
- jobba
- inte tacka nej till allt för att man egentligen inte orkar
- fortsätta planera in roliga saker
- inte sprida negativ energi för då får man bara mer av det
 
andra övriga kurerande saker:

- röka massor av cigaretter
- dricka mycket svart thé
- lyssna på tankesmedjan
- titta på scrubs

så tror jag till slut man driver det ur kroppen om man bara vill. tillsammans med den första snön känns detta som den hemskaste och sorgligaste dagen på länge. ugh. 


we got married in a fever.


Förra veckan var en verklig upp- och nedgång, ungefär som att gå i en trappa. Jag har varit på anställningsintervju, sovit ungefär all tid då jag inte gjort någonting aktivt, införskaffat en galet snygg Ritualen-biljett, flertalet gånger blivit väckt av väckarklockan bara för att orka ta mig till spegeln och där säga till mig själv detta.går.inte, för att vakna flera timmar senare och fortfarande vara trött och endast kunnat ta mig för att släpa mig till bibliotekscaféet för att träffa olivia.



spontandruckit kaffe med Simon, sett solen gå ner från den bästa lilla platsen vid fönstret på bc och fyllas av lycka för att det känns så skyndsamt vackert. lyssnat till en av mina favoritförfattare på bokcaféet, Sara stridsberg: en av få författare jag mött som levt upp till sina böcker, bara så himla nära hjärtat. Kvicksilverföreläsning med frans, spenderar sedan resten av dagen på bibliotekscaféet med PA100, dricker för många koppar kaffe och pratar massvis med den icket bortglömda "jag vet inte vem jag är utan mina cigaretter"-författaren som det var så spännande att dela mina rökpauser med i våras.



Ser en idiotiskt jävla bra uppsättning av det geniala SCUM-manifestet, går därifrån halvt euforisk och vill gråta av någonting så magnifikt. Har så himla få lektioner att de jag väl har känns ovärda att gå på, blivit diagnostiserad med någonting så oromantiskt som urinvägsinfektion och tvingas svälja piller jag finner abnormt stora. 
Utmanar min fysiska uthållighet (fast det känns mer som att testa den psykiska) genom att jobba ett 9,5 timmar långt arbetspass tillsammans med en huvudvärk som känns dödlig. det är liksom då man behöver ett mantra att rabbla i sitt huvud. 



Sedan blev det igår och jag bar tillsammans med min mamma och bror en soffa från biologigränd och nu är mitt rum genast tusen gånger mysigare än tidigare. Efter det besökte jag bildmuséet (har svårt att inse att det finns så snygga byggnader till och med i umeå) tillsammans med Lisette för att titta på Nanna Johanssons och Dayanita Singh's utställningar.



det börjar nästan bli för kallt för magtröja.


för att jag är så trött dricker jag kaffe då det egentligen är för sent för att dricka kaffe, äter en sockrig munk och läser vidare i Chivas Regal, dödligt bra. beger mig sedan till F som är hemma från skivinspelning, han pekar ut alla födelsemärken på min rygg som stjärnor placerade på kroppen och jag får somna på det bästa sätt med hans armar kring mig.

Och så vips var det en ny vecka och jag är lika trött som tidigare men det blir nog bra det här.

i still think of you, but everyone knows, if you can; let it go.

 
okej denna höst bevittnar vi omdömets sönderfall. 
 
fredag:
 
 
det regnar så himla mycket att det känns legitimt att använda paraply, vi har fest hemma hos mig och trängs runt mitt köksbord och dricker öl eller vin. Vi röker på balkongen och blir blöta om fötterna och hamnar på hemmafest på biologigränd och jag minns vagt på det sätt som aldrig gör att man är riktigt säker på om man drömt det eller inte att vi sitter på köksgolvet han med gitarren och porcupine tree och att han smakar lite snus när vi hånglar. att vi hämtar stekpannor från soprummet för att sätta upp trapphusdörren med, och att jag tycker det är ett äventyr att hitta hem från en hållplats bort och att det är som en rymdresa att hångla i min säng samtidigt som massor av folk trängs på alla möjliga sovplatser i lägenheten.
 
lördag: får uppleva hemska alkoholsviter, dricker thé och äter mintpastiller till frukost, vi har bakiskollektiv i mitt hem och köper massvis av hämtpizza. tar en paus. tillbringar kvällen med att göra upp en eld på bölesholmarna tillsammans med simon & vi dricker thé i hans etta mitt i natten. så hemskt mysigt, trots min drogade trötthetsimma.
 


söndag: sådan där bra standardsöndag då jag folkkökar med lisette och olivia, dricker sedan en kopp kaffe och tre koppar oktoberthé (earl grey + grape + blåbär, säger bara det) på det vanliga bästa stället. Beger mig sedan hem till skogen för att kolla på partiledardebatten tillsammans med min pappa och bror.
 
 
och så ångestklumpen sluta då: efter två folköl mitt i veckan och jag har rökt en cigarett på en regnig veranda har vi sex i hans säng innan vi somnar. och det är väl okej tusen gånger om att det är just han som somnar med sin andedräkt mot min nacke och att han får kyssa mig som den enklaste saken i världen men plötsligt finns det också tusen saker med det där som är så himla jobbigt att handskas med att jag blir helt tyst för det var just där jag inte planerade att hamna en enda gång. och då vill jag kedjeröka istället för att sova om nätterna men orkar inte för jag är för trött men sömnen är för dålig.
 
men. till veckan är det sara stridsberg på pilgatan, scum manifestet, ofogkonvent hela helgen och nanna johansson har vernissage på bildmuséet. så planen är att det kommer att ordna sig alltsammans.
begraver mig fortfarande smått i Bruno K. Öijers ord, vilket inspirerar mina egna tankar till att tala såhär:
 
detta översatta rum
får frispel och talar för högt,
bara till sig själv
jag plockar in hjärtstilleståndet och sätter det att vänta
 

godnatt.
 
 
 

balcony cigarettes.







josefins gifs är bäst helt enkelt och jag har inga egna bilder.
 
för hösten är kyligare än vad jag minns och jag är dålig på att gå till skolan så ofta som jag borde och jag sover mer timmar än någonsin. Känner mig boende i en slags dvala, men förhoppningsvis kommer ölen att råda bot på det ikväll iallafall, styr en liten klassfest hemma hos mig så det blir fint! 
 
ska försöka att inte regna bort förövrigt.

och kom inte närmre, snälla kom närmre.

 

franz kafka på tyska.


saker jag gjort sedan jag kom hem från skolan igår; legat under täcket och kollat på film/scrubs och ätit choklad och druckit thé, sovit tolv timmar och drömt att jag hånglade brutalt mycket med bibliotekscaféetmannen, vaknat och tittat på mer scrubs, ätit sojakorv och makaroner till lunch, gjort hummus, blivit otroligt less på att inte orka göra något. Så bryter denna kontraproduktiva spriral genom att sätta mig på bibliotekscaféet med en kaffe och påbörja mitt projektarbete, äta sushi och läsa lite mer bruno k. öijer. sedan börjar det regna och F smsar att han äntligen är hemma, så det blir fint att sova med någon annan än mitt barbapappagosedjur (vars sängsällskap jag dock tackar valdemar för, det är bara så obekvämt att somna utan någonting att hålla armarna om). 

you keep losing your time, you keep losing your time.



avsaknad. & lyssnar på detta.

RSS 2.0