how inspired, to be so lying in the living room drunk naked and dreaming, in the absence of electricity
idag sjukanmäler vi oss och går inte till skolan. bakar bröd och lyssnar på bob dylan och kramas. Vill helst aldrig vara utomhus, har just fått hem bruno k. öijers samlade dikter i en 700-sidig bok och skriver uppsatser. ligger på mitt golv och orkar.inte. Fan imorgon börjar jag jobba igen, ser framemot att säga upp mig.
undrar när allt kommer börja kännas på riktigt igen och hoppas att man inte hunnit frysa ihjäl innan dess.
i won't write my poem till i'm in my right mind
Igår när jag vaknade var himlen kristallblå, solen färgade av sig på mina väggar och alex sov bredvid mig, det var så fint. såg till att få den livsnödvändiga söndagstiden på bibliotekscaféet, och lyssnade på detta och detta bland annat. tycker det är så otroligt bra att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. fick även återse albin och tid att prata för första gången på hemskt länge. Idag ger jag upp och vrider på mitt element, plockar fram ett extra varmt täcke och klär på mig långärmat och tjocktröja fast jag är inomhus och dammar av min thékanna. så jävla kallt, varför känner jag mig så främmande inför hur jag ska överleva en lång kall vinter när jag alltid gjort det?
Bibliotekscaféet är förövrigt fullsmockat och en kille äldre än mig själv vänder sig till mig och frågar vilken min favoritdinosaurie är, utan någon särskild anledning alls. tycker det var ganska fint.
plötsligt hände allt och det blev så som det blev, och du är mitt vackraste nederlag och jag är stolt över det.
"det är underligt med kärlek, sa sophie. Ju mer man älskar den andra dess mindre tycker den andra om en.
Det är riktigt, anmärkte farmorn. och vad gör man då? Man fortsätter att älska, svarade Sophia. Man älskar värre och värre" - sommarboken av Tove Jansson. blir helt knäsvag av hur otroligt vacker den är.
av många anledningar känns det värdelöst att skriva någonting alls. Varför skulle jag skriva om januari, äckliga jävla januari. Jag sover mellan sex och åtta, mellan två och sju, mellan sju och elva, mellan åtta och nio, men aldrig den tid jag borde för att orka ta mig till skolan nästa morgon. Jag kan aldrig somna när jag borde, och jag undrar hur allting plötsligt kändes så hemskt. spelar min så vackert att jag dör-lista på repeat, ritar i bästa fall på A4-papper på mitt golv om jag orkar men oftast orkar jag inte, skriver fördjupningsuppgift om israel-palestina-konflikten och mitt huvud verkar sprängas i bitar, dricker bibliotekscaféets kaffe som vanligt tillsammans med olivia och lisette eller klasskamrater och "letar efter tonlägen där vi kan vila" - lina ekdahls Diktsamling, så fint. Skjuter undan tankar, vid någon punkt blir det bara meningslöst att sakna varandra, och man inser att det inte längre finns någonting värdefullt eller praktiskt med att fortsätta. Död åt sömnlösa nätter, jag saknar dig, jag kommer alltid, alltid, alltid att sakna dig. Och det vet du för det har jag sagt och det har du sagt och sen är det ingenting mer med det nu. nu jävlar lägger vi av, tack.
Vad ska jag skriva? allting känns tröttsamt, på ett sätt där det inte är så fint att försöka romantisera det. bläddrar bland böcker, lyssnar på tankesmedjan och ligga med p3, söker jobb, lagar mat och bakar bröd, använder mina sommarskor i många minusgrader, äter frukost mitt i natten, sover med min finaste Alex, lyssnar på Leonard Cohen, tänker mycket på andra städer och tittar på gustav klimt och egon schiele-bilder och köper kaffekoppar. allting i någon slags bryr-jag-mig-ens-om-något-av-det-här-dimma, fast det vet jag att det gör jag. Det är det där tillståndet som karaktäriseras av en väntan utan att det borde vara en väntan.
-
Bob Dylan sitter vid mitt köksbord,
Andy Warhol sitter vid mitt köksbord
Han tänder en cigarett,
och bävar.
Jag äter min frukost i lugn och ro,
och tänker inte så mycket på det.
Andy Warhol sitter vid mitt köksbord
Han tänder en cigarett,
och bävar.
Jag äter min frukost i lugn och ro,
och tänker inte så mycket på det.
the drunken politician leaps, upon the street where mothers weep, and the saviors who are fast asleep, they wait for you, and I wait for them to interrupt, me drinkin' from my broken cup, and ask for me to open up the gate for you, I want you, I want you.
put out your cigarette, love.
på nyårsafton styrde vi fest hemma hos Lisette. Jag har väl aldrig i mitt liv tidigare varit så otaggad på alkohol, men hur firar man bäst ut ett så sjukt jävla fantastiskt år om inte med just det som klyschigt nog kategoriserat det; folköl lucky strike dansande och en massa bra personer.
balkonghångel, så fint.
