Idag bjöd Albin mig på fika.
Någonting jag längtar tillbaka till
bästa War Starts Here-lägret från i somras. Utan tvekan någonting av det allra bästa jag upplevt. Vi tältade på en äng tillsammans med massor av andra aktivister och borstade tänderna vid vattnet varenda kväll, levde på veganmat i en vecka och träffade fredsaktivister från hela världen, underbara människor jag alltid kommer minnas. Det var föreläsningar, fredsfestival, aktionsträningar, förberedelser, och vi deltog i sveriges förmodligen största civil olydnadsaktion, hejade på en man som sprang från polisen, sprayade rosa på neat, dansade och sjöng, demonstrerade utanför polisstationen och tusen andra saker, och känslan som löpte genom hela lägret, alla människor med denna glöd som samlades. åh. Blir alltid helt glad och full av energi då jag tänker tillbaka på det.
Sommarmeuforilankoli
Jag ställde mig naken framför spegeln och fann tanken att jag var vacker; höll om den ett tag och drunknade sedan i dessa rums tomhet, den rymd de tar upp till ingen annan nytta än att skrika mig rakt i ansiktet.
Och jag behöver lyssna på Ryggen fri med Ulf Lundell resten av denna natt, låta den omfamna mig med revbensknäckande kraft.
Tills nästa morgon vrider upp världen.
(allmänt om att vara ensam i lägenheten på pedagoggränd)
(vi spelade gitarr och sjöng och albin började gråta för solnedgången var så vacker)
Idag: Albins rum kvävs av rökelsedoft, jag finner den mjuk och vänlig, aningen målande. Han har ett fönster just innan väggen övergår till tak, och där flyter en flod av solstrålar in, vari den hud rökelsen ömsat skimrar. Men inte ens då är världen aningen vacker. Den har slutat andas, men ändå är den försänkt i grönska.
(vanlig textbråk, efter vi ätit pizza på Christophers balkong och bränt rökelse hos Albin.)
Stockholm under mina bara fötter. Vandrar med sandalerna i handen. Värmen är kvävande, gömmer sig under min hud som en hemlighet. Fläktens försök att jaga bort hettan påminner mig om ljudet av ett vattenfall.
(bodde hos Caroline några av sommarens varmaste dagar)
Världen känns hänsynslös och kollosal. Obrydd. Regn faller som på kommando från en tung himmel. Jag går omkring i mammas gymnastikskor och spottar på marken. Allting känns som en gegga. Kanske sover jag fortfarande och efter att ha stuckit asp i form av sticklingar hela dagen är det här det enda min hjärna kan förmå att skänka mig: mina fötter som slår mot grå asfalt.
Världen känns hänsynslös och kollosal. Obrydd. Regn faller som på kommando från en tung himmel. Jag går omkring i mammas gymnastikskor och spottar på marken. Allting känns som en gegga. Kanske sover jag fortfarande och efter att ha stuckit asp i form av sticklingar hela dagen är det här det enda min hjärna kan förmå att skänka mig: mina fötter som slår mot grå asfalt.
(halvflummig text efter första dagen på jobbigaste sommarjobbet)
(minns inte vad tanken med detta inlägg var, så jag slutar nu)
Your dreams still follows storylines, like fictions you would make
tänker på den här kvällen hos Kitty och Sebastian i slutet av sommaren och jag var sjuk men det var bäst ändå och jag cyklade hem halv fem på morgonen i ösregn:
Caroline skickade några bilder från i somras
I somras då det var kvällssol
Var på hamrinsberget en kväll med Fredrik, Felicia, Albin och Jenny och drack öl och lyssnade på folkpunk. En av mina favoritbilder från i somras som Fredrik tagit.
Just breathe in the air and blink in the light
Två bilder på mig och Albin från i somras.
