konstig sak som hände idag; jag fick mvg på min fysiklabbrapport, är fortfarande i lätt chocktillstånd över detta.
Har börjat få huvudvärk av kaffebrist, och högen av fördjupningsuppgifter och annat skoltjafs börjar sakta tunnas ut, har bestämt mig för att strunta i några uppgifter, några kurser har avslutats och jag försöker hålla mig lugn, men mejlar fortfarande argt med rektor och lärare, och känner hur min redan i princip oexisterande respekt för skolsystemet är död. Försöker försvara inför mig själv varför jag ens bryr mig om att gå klart gymnasiet, men kommer ingenvart vilket bara lämnar mig med en frustrerande och bitter känsla. Dricker kaffe på bibliotekscaféet med Olivia, lämnar in engångskameror för framkallning, städar, om lite mer än en månad säger jag tack och hej till det här stället och flyttar till en lägenhet i stan med min mamma, och de som vill. Planerar liftning till No Border Camp, skickar spontant in en funktionärsansökan till peace & love och funderar. Är plötsligt i behov av så absurt mycket sömn.

"det hela verkar ju likna någon slags känslomässig desperation! exakt två år senare har han bytt stil, 15 cm längre hår och börjat knarka. men jag älskar honom fortfarande. vi sover i hans säng, jag vaknar av att han krupit alldeles nära och plötsligt sover han på min arm. Jag gömmer två sidor känslor i hans rum. jag vet att jag inte varit kär i honom på över ett år men nästa dag när han ska stiga av bussen är det exakt två år och en dag sedan vi kysstes natten igenom och precis två år sedan jag åkte hem i snöfall och ångest men nu tar han försiktig tag om min hand och jag kan känna tydligt hur allting gör sig påmint genom en knappt märkbar känsla bara en liten rörelse i bröstet och i magen".

"det känns som en alldeles för bra indiefilm. jag kan bara äta youghurt, soppa och thé. han gör smoothie åt mig. vi går på café och han dricker svart kaffe och läser insändarna i DN. jag sitter bredvid och har ont i magen men jag har på mig rosa leopardstrumpbyxor och jag gjorde slut med min pojkvän för en månad sedan. vi ligger i min säng och läser det periodiska systemet och löser ekvationer. jag har missat två prov för jag har hånglat med honom tills halv fyra på aftonen istället för att gå till skolan. "gör ni rökkyssar här uppe i norr?" 
vi röker lucky strike och han dricker kaffe, jag thé, lapsang som doftar svagt. kvällen innan snöar det och är svalt. himlen är svagt rödfärgad."

för.allt.i.världen.skulle.jag.inte.byta.bort.det.dina.tankar.när.du.sover.

typiska bibliotekscaféetsaker:

jag studerar noga dina slutna ögonlock och tänker att de är en karta över paris
över alla dess gränder och hustak, ändlöst kvävande solnedgångar
dagar utan mål, då vi slutat jaga drömmar, slutat skjuta ner dem med pil
en rännil av bläck, bäckar av
trasiga ord
vi har accepterat allt liksom ett ögonblick av försynt klarhet

känslan av att se den första snön falla just då man skriver matteprov, och känna hur hela kroppen slappnar av, för snöflingorna är så mjuka. och sedan bara måste man springa ut ur skolan och virvla runt bland flingorna och veta att du tittar på mig i smyg just då mitt hår är fullt av snöflingor och det är just vad jag hoppas på. känslan av att dansa barfota bland människor som är vackra enligt mig. känslan av att fannugickdetåthelvete och ha ångest en hel vecka i sträck. känslan av att måla färg på grå, trista byggnader. känslan av att vara på festival första gången och sova i tält och ruset då man känner att man har hela livet framför sig. känslan av att bli berusad på en sjuprocentig cider och hångla med en pojke med mjukt ljust hår i ett litet kök. känslan av att se upp på dig i just rätt ögonblick för att kunna läsa i din blick att du känner likadant som jag, men det är din bäst bevarade hemlighet, och du kommer aldrig att kyssa mig igen. känslan av att hitta en fyrklöver just då jag tänker att nu är ett såntdär ögonblick då jag skulle kunna hitta en fyrklöver. känslan av vakna mitt i natten i filippinerna och se ut genom glasdörrarna och genast bli klarvaken för det är stjärnklart och det är enda natten det är det på de tre veckor vi är där och jag går ut på balkongen det är den vackraste stjärnhimmel jag någonsin sett. känslan av att vakna i samma land på andra sidan jorden just i tid för att se hur min mormor lägger upp kakaobönor så de ska torka i solen. känslan av att skriva sjusidiga mejl till någon jag är kär i. känslan av att kupa händerna runt en varm tekopp, dra in känslan i hela kroppen, hålla kvar den. känslan av den första höstkvällen då regnet öser ner och jag har fönstret öppet och lyssnar på efterklang, och mitt hjärta spricker nästan av glädje. känslan av att gå i första maj-tåget för första gången i sitt liv, och känna att man skulle kunna gråta för att det känns så bra. känslan av att röka vattenpipa i ett stökigt rum med en pojke som tycker att du är vacker i smyg (för det säger han först flera månader senare). känslan av att dyka i ett korallrev, och andas under vatten. känslan av att älska en flicka med turban, som sätter upp min lugg med ett av sina hårspännen så att det inte ska vara i vägen när vi kysser varandra. känslan av att åka nattåg till göteborg. känslan av morgonen då man stiger av, hur den fyller mig. känslan av att flyga över moln. känslan av att vara glad fast allting är skit. känslan av februari i nian, hur någonting kunde kännas så jävla bra. känslan av alla de långa vackra nätterna i mars. känslan av att ha byggt upp mitt immunförsvar mot honom i flera månader och så plötsligt ligger han i min säng och håller om mig och allting bara faller. att dansa sig totallycklig till ett reggieband och sparka av sig skorna i eufori. känslan då jag ska sova över hos honom första gången och det känns så jävla stort för jag kommer få ha honom helt för mig själv en hel kväll och natt och vi pratar hela långa natten och jag får röra vid dig hur mycket jag vill och så plötsligt; hjärtslag och läppar, bara hjärtslag och läppar. känslan av höstmelankoli då man bara måste göra sådant som att gå café och luta sig över bordet för att kyssas. känslan av att sova på golv bara för att. känslan av att få se sin absoluta favoritartist live och plötsligt höra introt till den av de allra bästa låtarna spelas. känslan av att åka buss ensam i tolv timmar, att åka genom vackra vita fjällandskap. känslan av att baka kladdkaka mitt i natten flera gånger i veckan. känslan av att kramas i evighet med en lång pojke på centralstationen i göteborg, och just då hans tåg ska gå säger han den sorgligaste och finaste mening jag hört på evigheter, och jag vill bara hålla kvar honom, men sedan dess har vi inte träffats fler gånger. känslan av någonting så simpelt som att stå på sf-taket med någon och räkna stjärnorna, som är ungefär inga alls för det är mitt i stan. känslan av urkultnätterna, det första året jag var där, och allting var perfekt i sann mening. känslan av att bli kär mitt i en kram, och få kyssa honom fem månader senare.