gamla anteckningsblock


"det hela verkar ju likna någon slags känslomässig desperation! exakt två år senare har han bytt stil, 15 cm längre hår och börjat knarka. men jag älskar honom fortfarande. vi sover i hans säng, jag vaknar av att han krupit alldeles nära och plötsligt sover han på min arm. Jag gömmer två sidor känslor i hans rum. jag vet att jag inte varit kär i honom på över ett år men nästa dag när han ska stiga av bussen är det exakt två år och en dag sedan vi kysstes natten igenom och precis två år sedan jag åkte hem i snöfall och ångest men nu tar han försiktig tag om min hand och jag kan känna tydligt hur allting gör sig påmint genom en knappt märkbar känsla bara en liten rörelse i bröstet och i magen".



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0