and all this devotion was rushing out of me, and the crashes are heaven for a sinner like me.
Jag försöker provocera fram olika sorters känslor mest för att känna efter. Men det känns som om jag redan väldigt snabbt men ändå noggrant lagt allting som har med honom att göra bakom mig. Ärligt talat är det lite snopet. Att nätterna varken är sömnlösa eller jobbiga, att dagarna inte handlar det minsta om att vi inte är tillsammans länge. Att absolut ingenting handlar om det. Ibland inser jag mig att det gått dagar utan att jag ens tänkt på honom och när jag väl gör det känner jag allra mest ett obrytt jaha okej. Saknad, längtan, kärlek, sorg, ilska, vad fan som helst men det är knäpptyst. Jag går förbi alla platser där vi spenderade de sista kvällarna och han förklarade att det är du det är du och ingen annan, och känner inte ens ett hugg någonstans. Det hade till och med varit fint att känna en viss sorg, nu känner jag bara någonting som liknar frustration över att jag inte verkar bryr mig, trots att det egentligen är bästa tänkbara scenario tycker jag att det är sorgligt. Jag vet att det inte handlar om att det inte var på riktigt för jag minns fan ingenting som varit mer på riktigt, det känns bara så jävla onaturligt med denna obryddhet. Allra mest är jag rädd för att det ska komma någon gång helt plötsligt då jag inte alls är beredd längre, men det känns inte ens som om det kommer hända.
I takt med att hösten smyger sig på blir mina nätter längre, alltså som det ska vara dricker jag thé/kolsyrat vatten, lyssnar på paul simon och sorterar textbrott och sover med öppet fönster. Nanna Johansson, det bästa. Lånar Scum manifest (äntligen bokat biljetter!!), flyttar återigen in mina eftermiddagar på bibliotekscaféet, söker brutalt många jobb cyklar dricker kaffe och allting har en overklig kappa över sig. Vad finns det mer att säga. Jag vet inte.
ja tack.
sådant att sakna när skolan börjat och vardagen känns oönskad. Tre spridda peace&love-bilder, de två nedersta är saras!
vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden.
Overklighetskänslor på gott och ont.
bästa ofog.
min helg har varit bra för jag har sovit en natt på ett golv på en övervåning i luleå, en natt i min egen säng och en natt hos freyr. cyklat i regn & druckit kaffe under träd och plankat långfärdsbuss. haft gympa mitt i luleå, lyssnat till föreläsningar, ätit världens godaste veganmat (bland annat på ett sjukt mysigt folkkök i en gammal industrilokal), hängt upp banderoller i jas-plan, pratat med poliser och knutit nya bekantskaper. lite såhär kan det se ut att hänga med ofog:
Korallreven och vintergatan/sommaren står och väger
Någonstans mellan ölen på min balkong med mina bästa vänner och ölen vi dricker i hans säng cigaretterna vi röker på hans veranda kaffet vi dricker på wayne's-taket och alla promenader han går med mig runt i hela umeå kyliga nätter han tar mig i handen och springer för att vi ska få upp värmen, så inser jag att det är fan bara att andas och om det inte går så får man hitta på någonting annat. återupptar bibliotekscaféetvardagen, och är så nöjd med att inte.vara.kär.i någon. och återupptäcker värdet i totalt kravlösa och onyktra drömlika kyssar fem på morgonen.
rörelsen och farten, jag fick smak för den och där har du orsaken till allt som hänt. Plötsligt känns allting ganska fridfullt, jag skriver in saker och ting i min kalender, skriver om mitt cv och befinner mig plötsligt på min första anställningsintervju som nog inte riktigt ter sig som anställningsintervjuer brukar göra. Umeå är fortfarande varmt, och jag vet att mitt hjärta inte är helt ännu men att det är på god väg och att jag nog inte kommer gråta över detta en enda gång till. Att hans sms förblir obesvarade ett långt tag till. Sommarlovets sista dag vaknar jag i Lärkträdet och vi pratar om island, som vanligt, han berättar om alla naturens rörelser och allting känns ganska vackert. eftermiddagstid; rosévin och fika hos lisette med alla de jag älskar som mest. När väl kvällen är kommen träffar sommarlovets sista regn oss medan vi röker långa winston då mörkret klyschigt nog faller och jag förfestar med de bästa och vill aldrig att denna vardag ska upphöra och övergå i ointressantheter och banala ting som skoltrötthet och sådana där hemska ångestnätter över saker och ting som egentligen inte spelar roll. Vi tillbringar kvällen och de första timmarna av natten på scharinska där vi dricker norrlands guld ur små glasflaskor och mina läppar är klarröda och jag är inte det minsta ledsen och därför är detta det bästa avslutet på en totalt overklig sommar.
Har lägenheten för mig själv resten av veckan, dricker en kanna earl grey och ikväll tänker jag somna i min egen säng, imorgon är det nog dags att styra upp litegrann. vi ser vad som händer.
Så vackert, igelkottens elegans s.244
"Och sedan faller ett stilla sommarregn..
Vet ni vad sommarregn är? Först brister den regntunga sommarhimlen i de underskönaste kaskader, bröstet fylls av andäktig bävan, man känner sig så löjligt liten mitt i allt det storslagna, så ömklig och så överväldigad av detta mäktiga skådespel, häpen, gripen, hänförd inför naturens givmildhet.
Sedan är det som att vanka av och an i en korridor och plötsligt stiga in i ett ljust rum. Nya dimensioner, nyväckt framtidstro. Kroppen känns inte längre som en slaggprodukt, själen bor bland molnen, vattnets kraft blir ett med den, det stundar lyckliga tider, allt blir återfött.
Slutligen sopar sommarregnet bort allt damm så att människosjälen får fritt andrum, liksom en ström av strida och förstående tårar sköljer bort all osämja och lämnar kvar en renspolad strand.
Sedan är det som att vanka av och an i en korridor och plötsligt stiga in i ett ljust rum. Nya dimensioner, nyväckt framtidstro. Kroppen känns inte längre som en slaggprodukt, själen bor bland molnen, vattnets kraft blir ett med den, det stundar lyckliga tider, allt blir återfött.
Slutligen sopar sommarregnet bort allt damm så att människosjälen får fritt andrum, liksom en ström av strida och förstående tårar sköljer bort all osämja och lämnar kvar en renspolad strand.
Därför lever vissa sommarregn kvar djupt inom oss, som ett nytt hjärta som slår i takt med det gamla."
only it for a night.
här kommer en liten kornig påminnelse från någonting av det allra roligaste jag gjorde i sommar, nämligen att kaosa en vecka i sträck i borlänge:
blir så himla himla glad av den här bilden för exakt allting var precis som det skulle (och mina jeans hade inte ens fått några hål än).
<3
oj här var vi nyktra.
den mystiska husvagnen vi hamnade i en kväll får avsluta det hela.
blir så himla himla glad av den här bilden för exakt allting var precis som det skulle (och mina jeans hade inte ens fått några hål än).
<3
oj här var vi nyktra.
den mystiska husvagnen vi hamnade i en kväll får avsluta det hela.
"det här är alla olyckliga slut komprimerat i ett telefonsamtal"
på fem starköl kan jag tänka att han fortfarande älskar mig fast jag vet precis vad han kommer säga när han ringer för i själva verket har jag vetat i tre dagar för jag har inte haft fel en enda gång när jag känt på mig någonting som haft med honom att göra och på fem starköl snubblar jag nerför hamrinsberget mitt i natten bara för att höra honom säga att han inte orkar längre fast det är han som förstört allting och jag vet det och jag vet att han också vet det. men det kan inte trösta mig inte då. på fem starköl inser jag inte ens hur respektlöst det är att han ringer just då för att säga att vi inte längre kan vara tillsammans. på fem starköl glömmer jag bort att han varit en idiot i en hel månad men att jag förlåtit det för att jag så gärna velat och för att jag trott på att det skulle bli bra igen för att det har varit bättre än någonting annat. att han inte kan känna sig kär för att allting är åt helvete och jag vet det men inför de orden är jag totalt försvarslös, jag lånar niotillfems ord det är ingenting man kan laga eller ordna och det har inte en enda bra lösning. på fem starköl gråter och gråter jag och det känns meningslöst att sluta för jag vet att jag kommer börja igen och det ekar för jag sitter i en tunnel och det är mitt i natten och jag är för full för att i efterhand ens minnas hälften av allt han sa och någonstans hör jag folk ropa på mig men allting är långt borta och jag kan inte svara för någon har slitit ut mitt hjärta, skrattat åt det och stampat på det och hela min kropp känns obrukbar. alla mina cigaretter är slut och det är nästan så att jag inte kan acceptera hans ord för det var inte många dagar alls sedan som han viskade i mitt öra att han var kär i mig just innan vi skulle somna.
och det känns som ett gift som jag inte kan få ur mitt blod. jag cyklar tre mil ensam längs en motorväg och tänker att jag kommer nog dö här tills jag plötsligt får lift med ett tidningsbud fem på morgonen. allting för att jag inte kan stanna och jag tänker att det kanske finns en fristad vid havet men jag vet att jag fortfarande kommer behöva vakna nästa morgon och det är det allra jobbigaste. att jag vet att jag absolut inte får tänka på honom på ett långt tag för det kommer inte ge mig någonting annat än så fruktansvärt ont på alla de ställen där man kan ha ont. vilken är en enorm omställning från att ha varit det jag låste in mig på toaletten under alldeles för jobbiga skoldagar och tänkte på, att jag alltid brukade tänka på hur bra jag mådde av att vara tillsammans med honom innan jag skulle somna. hur jag riktigt drunknade och somnade berusad av känslan alla mina minnen av hans ord hans läppar hans hud och hans hår. och nu måste jag vänja mig vid tanken att aldrig mer, det är alldeles för farligt att tänka någonting annat. jag vill inte glömma känslan av att vakna med hans doft överallting omkring mig, men jag måste glömma att han någonsin varit här i mitt rum för att jag ska klara av att leva här. att allting är mitt och det är ingenting han kan ta ifrån mig och jag vet att det dummaste jag kan göra är att förknippa allting med honom. men just nu är det bara så jobbigt. att vi har sett alla mina favoritfilmer tillsammans, att mina favoritcigaretter är hans favoritcigaretter, smaken av rödvin, att alla ställen jag är på har jag varit på med honom. att jag älskar göteborg, men att det gör för ont att älska honom. att vi drömt om att flytta till alla mina favoritstäder tillsammans, att jag fortfarande drömmer om det.
och jag tycker att det är så oändligt sorgligt. för jag vet att allt det här är åt helvete och att det inte hade behövt hända men att nu har det hänt. och det bästa men samtidigt också det värsta är att jag inte kan göra någonting åt det.
så därför fortsätter jag att skratta och berusa mig själv med exakt allting som fortfarande är vackert för jag vet att en dag kommer allting att kännas bra igen. hur helvetiskt allting än känns nu så vet jag att det kommer gå över bara jag vill det och jag vill det mer än någonting annat.
01.09
exakt allting behöver avdramatiseras
02.52
- Svart thé i massor
- Cigaretter
- Kaffe hos F
saying nothing, that's enough for me.
inser att jag krisar inombords men att jag gör det lugnt och stilla sover tills jag inte minns vad ett dygn är för någonting längre. spenderar tid ute vid havet, pulverkaffe & murakami. tar bussen nästan mitt i natten till en sömnig freyr. skriver mest på upphittade papper vid disken på mitt jobb då det är lite att göra. men ärligt talat väntar mest in dagarna så att det går en tid. så blir det nog bra.
I have my books and my poetry to protect me.
plötsligt har det gått 22 dygn och det är svårt att röra vid saker och ting. därför lovar jag att ta hand om mig själv på bästa sätt vilket paradoxalt nog innebär att dricka öl så ofta som möjligt, ägna mig åt trapphångel med spännande personer och sova i andras sängar, men också att läsa seriealbum (nina hemmingsson & sara hansson, jag säger bara det) hela dagarna, sova med öppet fönster och ägna så mycket tid jag orkar till att städa bort de korn av tveksamhet och illvilja som gör illa precis varenda del av det jag vill.
gah denna sommar gör mig galen.
I don't mean to close the door, but for the record my heart is sore.
dansa aldrig pausa.
Av många anledningar en av de allra bästa dagarna under min i princip två veckor långa vistelse i göteborg. för allting kändes extra återställt och bra, Teodor mötte min pappa på centralen medan jag var på en av de bästa hemmafesterna någonsin och upptäckte att jag numera kan dansa i timmar utan att bli det minsta andfådd.
bästa kajsa och rebbe.
jag och anna skapade kaos!
någon (vem?) annan än jag använde tydligen min kamera litegrann.
ibland ber man någon ta det försiktigt och se till att inte spilla en hel kanna med chokladdrink i trappan just innan detta händer. Kajsa stukade sin handled dessutom!
Jacque och Rebecca var glada!
Och jag var förälskad i min sjömanskeps. Sedan skuttade jag till pendeln och kände mig som universums lyckligaste person, och här tar göteborgsbilderna slut i och med att min kamera inte ville med till Urkult så min far tog med den hem åt mig istället. Göteborg, jag vet inte vad jag ska säga, men jag älskar dig.
tycker om dig!
håkan hellström och skärgården.
Jag och Teo åkte spårvagn till en ändhållplats tillsammans med Rebbe, Therese och Victor och tog färjan ut till donsö.
Här har vi therese, en av de snyggaste personer jag sett!
Först drack vi elk vid en skateramp innan vi begav oss mot några klippor vid vattnet för att grilla och dö av sommaridyll lyssnandes till håkan hellström.
Therese använde min kamera lite!
Ölen kunde man hålla kall i vattnet!
Och så Liv Strömquist-högläsning.
Efter en lång varm dag i slottsskogen var det dags för att dricka öl.
Bästa Rebecca! Vi startade på café vasa, begav oss sedan till Queens där Teodor blev utslängd på grund av sin omyndighet, så vi gick sedan tillbaka till vasa där det var helt okej för omyndiga att befinna sig så länge man hade en kaffekopp som ursäkt.
Också en sådan standardsak på senaste, jag dricker öl och mitt sällskap vin. det är så det är bara.
Rebecca: "Den här bilden symboliserar din sommar". haha, det kan jag köpa faktiskt.
Så himla bra kväll var det!
you gave me my very first gun.
Jag hängde med finaste Tim och Angelica på condecos uteservering en kväll och sörplade kaffe och rökte marlboro. detta sällskapssätt börjar kännas ganska standard, och jag kan inte annat än helt och hållet älska det.
hunger, hunger is the purest sin.
___________________________________________________________________________________________________
jag tror jag förlåtit för hela mitt liv nu.
när klockan hunnit bli tio på morgonen känns sömn som ett ganska värdelöst alternativ.
behöver smälta.allt.
hearts and bones.
idag dör jag min värsta koffeinchock någonsin och ligger kallsvettig under täcket och mår illa medan T hämtar glass åt mig. Så går det nog om man dricker kaffekopp efter kaffekopp utan vidare eftertanke.
det här är så himla knäppt och låter så himla fult men han är det mest estetiskt tilltalande jag någonsin varit med om och jag får ont i magen då jag tänker på allting som hänt och hur mycket som kommer krävas för att det ska kännas så bra som det någonsin gjort igen. Allra längst inom mig dolt bakom massvis av förälskelse accepterar jag egentligen ingenting av det här. vi läser böcker ser på fransk film lyssnar på p3 promenerar röker minimum och ägnar åt oss enkla saker och läker sakta, sakta. Jag visste inte ens att jag varken hade tid eller lust att ägna mig åt så pass tidskrävande och psykiskt jobbiga saker längre, men jag antar att jag tror att det är värt något. men känner mig lätt psykiskt störd då frustrationen kryper under skinnet. gah. Lever vid mitt öppna fönster.
Nä, nu tar vi oss samman här. Vad fan.
I'd rather be a forest than a street.
En bild från när jag väntade in tim och rebbe vid centralen. har massor av göteborgsbilder som kommer någon gång.
föraning
Jag vet inte varför, men första kvällen efter urkult får jag alltid en slags känsla av hur hösten kommer att kännas, och jag vet inte heller varför det alltid känns lite ångestladdat (fast egentligen vet jag ju det). men mysigt också på ett vis, om jag minns att allting kommer reda sig. Urkult förresten; ungefär allting som varit jobbigt nådde sin peak, plus mitt ryggproblem som till sist gjorde det smärtsamt att göra någonting annat än att ligga ner, men sista kvällen skiter vi i allt och dricker oss fulla i sebastianshusets café och dansar som galningar till transglobal underground. just då är jag ganska nöjd. och sparar dessa ögonblick av perfektion närmast hjärtat för just nu vet jag inte så mycket annat.
