Lever helt okej vissa dagar; är på intressant Occupy wall street-diskussionen på universitet med Offer, umgås med Sebastian och äter pizza och det känns avslappnat och bra.

Lyssnar ändå mest på Emil Jensen och indieradio och går i regnet och skriver hemskt dystopiska dikter. Blir aldrig mätt på sömn. Olika sorters Omhändertagande Av ett Sprucket Hjärta. Om jag glömmer att tänka efter glömmer jag också att det är vackert. Dricker vatten ur stora tekoppar.

Var på hamrinsberget en kväll med Fredrik, Felicia, Albin och Jenny och drack öl och lyssnade på folkpunk. En av mina favoritbilder från i somras som Fredrik tagit.

¤ Occupy Umeå-rörelsens födelse

Måndag; myser med Ofogvänner på ett väldans fint kollektiv mitt i stan. Vi äter veganmat och dricker thé, läser statistik och målar banderoller. Doften av sprayfärg talar till mitt hjärta (snartsnartsnart). Tar bussen hem och kokar transbärssylt med pappa och lillebror.

känslan av att se den första snön falla just då man skriver matteprov, och känna hur hela kroppen slappnar av, för snöflingorna är så mjuka. och sedan bara måste man springa ut ur skolan och virvla runt bland flingorna och veta att du tittar på mig i smyg just då mitt hår är fullt av snöflingor och det är just vad jag hoppas på. känslan av att dansa barfota bland människor som är vackra enligt mig. känslan av att fannugickdetåthelvete och ha ångest en hel vecka i sträck. känslan av att måla färg på grå, trista byggnader. känslan av att vara på festival första gången och sova i tält och ruset då man känner att man har hela livet framför sig. känslan av att bli berusad på en sjuprocentig cider och hångla med en pojke med mjukt ljust hår i ett litet kök. känslan av att se upp på dig i just rätt ögonblick för att kunna läsa i din blick att du känner likadant som jag, men det är din bäst bevarade hemlighet, och du kommer aldrig att kyssa mig igen. känslan av att hitta en fyrklöver just då jag tänker att nu är ett såntdär ögonblick då jag skulle kunna hitta en fyrklöver. känslan av vakna mitt i natten i filippinerna och se ut genom glasdörrarna och genast bli klarvaken för det är stjärnklart och det är enda natten det är det på de tre veckor vi är där och jag går ut på balkongen det är den vackraste stjärnhimmel jag någonsin sett. känslan av att vakna i samma land på andra sidan jorden just i tid för att se hur min mormor lägger upp kakaobönor så de ska torka i solen. känslan av att skriva sjusidiga mejl till någon jag är kär i. känslan av att kupa händerna runt en varm tekopp, dra in känslan i hela kroppen, hålla kvar den. känslan av den första höstkvällen då regnet öser ner och jag har fönstret öppet och lyssnar på efterklang, och mitt hjärta spricker nästan av glädje. känslan av att gå i första maj-tåget för första gången i sitt liv, och känna att man skulle kunna gråta för att det känns så bra. känslan av att röka vattenpipa i ett stökigt rum med en pojke som tycker att du är vacker i smyg (för det säger han först flera månader senare). känslan av att dyka i ett korallrev, och andas under vatten. känslan av att älska en flicka med turban, som sätter upp min lugg med ett av sina hårspännen så att det inte ska vara i vägen när vi kysser varandra. känslan av att åka nattåg till göteborg. känslan av morgonen då man stiger av, hur den fyller mig. känslan av att flyga över moln. känslan av att vara glad fast allting är skit. känslan av februari i nian, hur någonting kunde kännas så jävla bra. känslan av alla de långa vackra nätterna i mars. känslan av att ha byggt upp mitt immunförsvar mot honom i flera månader och så plötsligt ligger han i min säng och håller om mig och allting bara faller. att dansa sig totallycklig till ett reggieband och sparka av sig skorna i eufori. känslan då jag ska sova över hos honom första gången och det känns så jävla stort för jag kommer få ha honom helt för mig själv en hel kväll och natt och vi pratar hela långa natten och jag får röra vid dig hur mycket jag vill och så plötsligt; hjärtslag och läppar, bara hjärtslag och läppar. känslan av höstmelankoli då man bara måste göra sådant som att gå café och luta sig över bordet för att kyssas. känslan av att sova på golv bara för att. känslan av att få se sin absoluta favoritartist live och plötsligt höra introt till den av de allra bästa låtarna spelas. känslan av att åka buss ensam i tolv timmar, att åka genom vackra vita fjällandskap. känslan av att baka kladdkaka mitt i natten flera gånger i veckan. känslan av att kramas i evighet med en lång pojke på centralstationen i göteborg, och just då hans tåg ska gå säger han den sorgligaste och finaste mening jag hört på evigheter, och jag vill bara hålla kvar honom, men sedan dess har vi inte träffats fler gånger. känslan av någonting så simpelt som att stå på sf-taket med någon och räkna stjärnorna, som är ungefär inga alls för det är mitt i stan. känslan av urkultnätterna, det första året jag var där, och allting var perfekt i sann mening. känslan av att bli kär mitt i en kram, och få kyssa honom fem månader senare.

Hälsade på hos den coolaste hippietant jag vet. Det visade sig att hon bodde i ungefär den finaste gården jag någonsin sett. Ett stort öppet gammaldagshus med stora fönster, öppna ytor, vackra tavlor och bilder längs väggarna, mönster från världens alla hörn, och en tidlös sagolik känsla. Där fanns en ladugård med hönor och så fina skyltar som den här ovan, och en gammal bagarstuga med jordkällare och piano och gammaldags spetsgardiner. Vi (omställningsfolk) undersökte solfångaren som byggts i våras, studerade permakulturen och plockade tranbär i timmar. Ute på myren diskuterades allt från världsproblem till dumpsterdiving. Så himla mysig dag.

Jag åker till Stockholm med den finaste jag vet, besöker konstnärsnästen på söder och hånglar på konstiga ställen, drycker thé ur ryska tekoppar hos mina släktingar, går på fotografiska, hälsar på hos Caroline och då vi ser Enter Shikari stagedivar jag för första gången i mitt liv, är sedan sjuk i en vecka och verkar tappa all ork såväl psykisk som fysiskt. Räknar tillsynes omöjlig derivata i skolan och planerar hösten och vintern tillsammans med Omställningsgruppen. Spenderar de mesta av mina pengar på cafébesök. Annars verkar det mest värda den här hösten vara att gå på folkpunkspelningar och dricka öl. Ser Chris Clavin en regnig söndagseftermiddag på Pilgatan, lyssnar sedan enbart på hans musik ett bra tag.

Två bilder på mig och Albin från i somras.

I somras då jag bodde på Ålidhem så satt han ibland i min säng med hatten över ögonen och spelade munspel.