Egentligen skulle det vara såhär nu

 

Att du och jag står inne på ditt Ica och ska köpa kaffe, för det har tagit slut igen, och du kommer föreslå någon sort du inte druckit tidigare, men jag kommer säga att jag tycker att vi bara ska köpa arvid nordquists franskrost och så kommer vi att bestämma oss för det, och sedan kommer vi gå till kassan och jag kommer försöka betala men du kommer inte låta mig göra det, inte den här gången, och sedan kommer vi gå tillbaka hem till dig, vi kommer gå den vägen som går mellan lägenhetshusen där det är träd på ena sidan och när vi är under just de träden kommer du lägga armen om min rygg, och sedan när vi åkt upp med hissen, fast det bara är två trappor, kommer du be mig att gå in med kaffet för du ska se till tvätten bara, och sedan när du kommit tillbaka kommer du att först sätta på en vinylskiva, eller säga åt mig att du är less på alla dina vinylskivor så kan vi inte bara lyssna på något med leonard cohen från din mobil istället, och jag kommer bli lite nervös för att jag vill välja en bra skiva och så kommer jag välja songs from a room, och du kommer gå till diskbänken och diska två kaffekoppar för allting är odiskat, och sedan kommer du öppna förpackningen med kaffet vi köpt och när du öppnar den och kaffedoften liksom pyser ut kommer du säga det där du alltid säger då du öppnar en ny förpackning kaffe, du kommer säga att det är det bästa som finns och jag kommer förmodligen att fnissa lite åt det, och sedan kommer jag gå ut på din balkong och lämna balkongdörren öppen för att kunna höra sångerna från rummet och röka en cigarett medan du brygger kaffe åt oss och medan tvätten torktumlas och medan allting sköter sitt och sedan kommer du säga att det här kaffet nog är för starkt för dig och vi kommer klä av oss och lägga oss i sängen igen fast vi ju redan stigit upp och jag kommer skumma mjölk åt dig att ha i kaffet

 

   

 

För ganska precis två år sedan var jag stressad över projektarbetet (som mynnade ut i den röda boken), jag och F hade precis lämnat varandra för första gången och jag hade mitt livs värsta jobb som telefonförsäljare och som om det inte var illa nog var kaffet där så svagt att det inte ens var värdigt att kallas för kaffe, men jag hade en romans med någon jag tyckte såg ut som Bob Dylan ibland och han visade mig Egon Schiele och jag började rita dessa skeva kroppar mellan samtalen på mitt jobb eller medan han fortfarande sov och då jag vaknat och smugit ut i köket.