inser att jag krisar inombords men att jag gör det lugnt och stilla sover tills jag inte minns vad ett dygn är för någonting längre. spenderar tid ute vid havet, pulverkaffe & murakami. tar bussen nästan mitt i natten till en sömnig freyr. skriver mest på upphittade papper vid disken på mitt jobb då det är lite att göra. men ärligt talat väntar mest in dagarna så att det går en tid. så blir det nog bra.