känns som om jag upplever denna höst i fattiga korta känslosnitt och att ingenting liksom får kännas klart för i det ena ögonblicket är allt så värdelöst att jag inte ens kan ta mig för att läsa en bok i nästa pirrar det liksom i magen av alla bra saker som händer. men för det mesta är jag iallafall obotligt trött, skriver ner saker i mobilens utkast men orkar liksom inte få ner någonting på papper. ungefär det mest frustrerande jag vet. Ja, vad finns det mer att säga. jag hoppas att det här tillståndet inte hade tänkt hålla i sig särskilt länge till.