walking far from home.

 





vi beställde en bistrokanna med kaffe och satte ett utgångsdatum på umeå. känns så sjukt slutgiltigt, äntligen.
förövrigt; dricker öl, jobbar, jobbar och jobbar och vänjer mig vid den där tomheten. det är ett levnadssätt jag kan tolerera ett tag. för det kommer ta mig så jävla långt bort (i många perspektiv liksom) och jag kan inte tänka mig något bättre. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0