Jag älskar att vara kvinna, jag tycker att mina bröst är fina, jag vill inte att min kropp ska vara föremål för en diskussion varenda gång den syns på bild, jag vill inte förklara varför jag tycker att den ska få synas för det känns inte ens som en riktig frågeställning, jag förstår varför en inte känner sig bekväm med att visa sin kropp, jag tycker att det är ett övergrepp att bli tvångssexualiserad, jag blir arg när en främmande man kommer fram och kommenterar mitt utseende då jag sitter på café och läser, jag brukar gå fram och säga till killar att de borde skämmas när de använder sig av härskartekniker mot någon, jag förstår varför inte alla orkar säga ifrån och tycker inte att en ska behöva, jag ligger inte med personer som bara bryr sig om sin egen tillfredsställelse och inte verkar veta att kvinnor också kan få orgasm, jag tycker det är oförståeligt när en går någonstans med en kille och han alltid går två steg före fast en för en konversation med varandra, jag orkar inte umgås med killar som säger att de är feminister men inte inser att det innebär att i varenda situation behöva tänka efter och ta ansvar, jag blev så ledsen av lena anderssons senaste artikel i dn, jag tycker att liv strömquists kunskapens frukt borde vara obligatorisk läsning för alla, 

 

jag tycker inte om att bli avbruten utan att den som avbröt frågar vad det var jag skulle säga, när jag gick i gymnasiet hade jag en pojkvän som sa att han önskade att jag skulle ha en plattare mage, han sa att han var feminist men tog upp all luft i ett rum, jag brukar jobba extra som krokimodell och jag tycker det är så befriande att för en gångsskull att någon ser på ens kropp endast som en kropp, som streck kurvor och linjer, jag tror på att det skulle vara bra att se kvinnokroppen i alla möjliga sammanhang och inte endast i sexuella sammanhang, för ibland är kroppen någonting erotiskt och ibland är det endast en kropp, ibland ligger jag med män och ibland ligger jag med kvinnor, jag förstår inte hur en kan tro att högerpolitik och feminism skulle kunna vara förenligt, jag tycker det är problematiskt att en vit man med makt ska hålla tal på internationella kvinnodagen, jag blir ledsen av att min så kloka pappa säger att han är för jämställdhet men inte kan kalla sig för feminist, det krossar mitt hjärta, jag försöker tänka att vissa saker beror av generationsskillnaderna och naturligt kommer försvinna med dem, jag älskar att vara kvinna, och för att citera märta tikkanens dröm från sjuttiotalet: vi måste stå i bredd. Jag drömmer om jämlika relationer och männens förmåga att våga stå i bredd med kvinnorna, om samtal på lika villkor, om en ny sorts historieskrivning, om ett samhälle som är bättre.

 

Jag älskar att vara kvinna men det finns tusen anledningar till att inte orka