1. det är ju så stressande när han säger att jag är vacker för då vill jag verkligen förklara hur vacker han är men jag säger nästan aldrig någonting som svar iallafall ingenting som indikerar på hur vacker jag verkligen tycker han är, orden verkar otillgängliga i det tillfället och det känns som ett alltför stort projekt att formulera dem till någonting jag skulle tycka var tillräckligt bra att säga så istället säger jag ingenting och mår lite dåligt över det istället. vi dricker glögg och tittar på filmer som vi inte ser på för vi hånglar istället som om vi vore tonåringar men det är jag ju fortfarande men inte han såklart. jag frågar om jag kan sova hos dig i helgen för jag vet att vi kommer ses ute och jag klarar inte av att träffa dig ute om vi inte går hem tillsammans för då gör det alldeles för ont det faktumet att det ju faktiskt inte är självklart att vi går hem tillsammans.

2. mår dåligt ofta när jag tänker på att jag gör en massa saker istället för att skriva eller läsa. som att se på serier eller någonting annat okreativt för att jag är för orkeslös eller rastlös, men försöker skriva och det går inte. det var så enkelt när man var yngre att skriva långa historier som inte hade någonting med ens eget liv att göra, men nu känns det ju svårt. fast ioförsig var väl allting enklare när man var barn men fan vad jag förbannar det.

3. det har inte hänt någonting förutom: låg med någon annan för det var jag ju tvungen att testa. vi är goda vänner och forna älskande och hade kunnat dela säng utan att ligga med varandra, inte för att det gör någonting men. nu vet jag ju iallafall och det är bra men herregud jag hade ju dött om han gjorde samma sak. det är bäst att jag inte tänker så mycket på det här. skruvar på radion brygger kaffe gör frukost för två och sedan morgonciggen på balkongen och allting är som vanligt.

4. du kan ju inte bara komma nu och säga att du förstår nu det ska vara vi två för att ingenting annat mellan dig och nån annan varit äkta förutom du och jag och förvänta dig att det ska bli vi nu. men du förväntar dig ingenting du bara säger det lämnar det hos mig och jag säger att men vi kan väl ta det lugnt om det här som du säger nu faktiskt är sant för en gångs skull. men herregud hur skulle jag kunna göra det här, jag behöver bara bläddra tillbaka i mitt anteckningsblock för att se orden där som säger: han får inte komma tillbaka en tredje gång. jag börjar bli rädd för situationer där jag skulle kunna tänkas vilja kyssa dig för jag vet att jag får och jag vet att du vill att jag ska kyssa dig men jag vet att om jag gör det så är du förlåten. så tillsvidare fikar vi bara på bibliotekscaféet och du håller min hand försiktigt som om du bad om lov och jag köper kaffe åt dig för att du inte har några pengar och så delar vi på mina cigaretter och röker utanför fastän det regnar.

5. såhär skriver Kafka och det är så fint "Och sist men inte minst: Har vi inte rätt att vara trötta, har vi inte druckit lite vin?"