som jag skrev om göteborg en gång en hjärtattack utan första hjälpen, blir umeå en inre kollaps och jag flyr i en främmande bil nio timmar söderut och flyttar in hos en bästa vän min caroline i en vecka. Jag sover på en madrass på hennes golv, vi dricker thé tillsammans om kvällarna och jag flyttar ut all min ångest ur en kropp som blivit så trasig som successivt verkar ha gått sönder utspritt över en hel vinter. Min första kväll i stockholm vandrar vi omkring i hennes kvarter nu ganska välbekanta för mig och jag tänker att jag kommer inte dö längre jag kan skratta åt min ångest istället för den förstör mitt liv och absolut ingenting får förstöra mitt liv så som den alltid fått göra. medan snön förbereder sig för att smälta i umeå dricker jag öl på nya platser i stockholm med nya personer och min ångest är livrädd fruktar för sitt liv jag åker tunnelbana full och lycklig och F skriver "sommaranna. Du blev det idag jag har drömt om det" och jag vet att det är mitt jag när jag är som lyckligast. 

 

Jag och Caroline tillbringar otaliga timmar på Il caffé där det verkar vara en slags religion att man måste ha en macdator men det har ju inte vi, hon pluggar näringslära och jag söker jobb frilanssamarbeten läser dagens nyheter svenska dagbladet carlos ruiz zafón och dricker presskaffe. På tisdagen med gårdagens rus fortfarande i blodet tittar jag på hilma af klints utställning på moderna museet och förälskar mig i den totalt. vill helst aldrig gå därifrån, annat fint är att ett verk av en av mina favoritkonstnärer rené magritte finns i deras samlingar, och en utställning med surrealism som tema. Jag har vätskebrist och går omkring bland tavlorna med någonting som känns som musik i huvudet. Stockholm är soligt och jag möter Gustav vid torget utanför slussen. Han säger det var längesen, och jag tänker att han ser ut som martin schibbye och att han är så fin i alla sina färger och att han pratar så himla lugnt och att jag vill flytta in i den känslan. Vi möter upp några personer från Ingen människa är illegal som för övrigt är en av de allra bästa nätverk jag vet och vi hjälper dem med matudelning i ett förfallet gammalt hus där vattnet i kranarna är iskallt men människorna underbara, kanske det vackraste jag sett på mycket länge när vi behöver skynda oss till tunnelbanan eftersom ordningsvakterna sysslar med sitt vidriga reva-projekt och en kvinna som är med oss med mycket arg bestämd röst argumenterar med dem om den värld hon står för, och han har pistol i bältet och någon slags inbillad auktoritet men hon är så vacker och jag undrar om han förstår vilka syften han egentligen tjänar. Gustav och jag säger hejdå vid tunnelbanan, säger det var fint att se dig.

 

det är någonting visst med islänningar. varesig han är en bästa vän, en älskare, en förälskelse, ett svin, en som gör alla de knäppa sakerna, en som gör allting det alla vill men inte kan, en som försvinner, en som kommer tillbaka, en som man ibland kallar för totalt jävla dum i huvudet men annars alltid för en av de allra viktigaste. Det kanske är en chansning, men jag tänker att vi kommer må bra av att umgås på en annan plats än de gator där det är en osagd lag att man inte får kyssas sålänge man inte är alkoholpåverkad fast man vill fast man vill det fast man inte ens är förälskad men att det ändå aldrig slutar kännas som en speciell känsla.
Vad ska jag säga? vi missförstår väl inte varandra längre, vi förstår väl varandra äntligen. "du är en vers av kärlek av smuts av någonting helt fruktansvärt onämnbart förnimmbart knappt det" Vi dricker öl mitt på dagen på en uteservering och jag kedjeröker som förr, som alltid med honom. Solen är sommar man behöver inte ha mer än linne på sig, vi köper kaffe på 7-eleven tittar på alla människor, du stryker en hårslinga försiktigt från mitt ansikte och säger nästan hänfört "du har fått fräknar. det är så himla fint". På kvällen köper vi öl och pizza och sitter vid ett krön i vitabergsparken medan solen faller, vi åker några snurriga stationer beställer in mer öl på någon pub jag inte minns namnet på, jag håller för dina ögon försiktigt kysser dig och för allt i världen: kanske har vi insett saker. Jag dör om vi inte insett saker. du somnar med din andedräkt i mitt hår.