dricker det bittra kaffet på bibliotekscaféet, har hjärtslitande kommer-det-någonsin-bli-bra-samtal på nya konditoriet, förälskar mig i jonas sjöstedt, testar nya tekniker för att inte återfalla till ångest någon exempelvis ring någon du älskar och prata om det istället. snittar att skicka in ett skolarbete per dag och ålidhem blomstrar.  en tisdag när jag går från åttans buss går jag förbi två män i tjugoårsåldern som sitter lutade mot ett träd och spelar gitarr och röker. träden målar av sig själva på betongbyggnaderna och jag bokar som hastigast en biljett till stockholm. fyrtio minuter senare sitter jag på ybussen som känns vänligt bekant och tio timmar senare klockan sju på morgonen går jag nerför backen som leder hem till caroline.

 

i stockholm kommer regnet och går lite som det vill, men det är ett varmt regn som doftar då det landar på asfalten. körsbärsblommorna har just slagit ut i kungsträdgården och det verkar vara sommar. gustav har fått låna en lägenhet av någon på sitt jobb så där äter vi dumpstrade vindruvor, dricker chaithé och pratar aktivism och kärleksanarkism tills klockan blir mycket. jag får träffa en person som heter fabian, han är två meter lång och oerhört vänlig och klok. jag undrar stillsamt hur jag klarat mig utan personer som delar min aktivism så länge nu. nästa kväll beväpnar vi oss med färg och skriver behövliga meddelanden utanför några företag som har sin del i vapenindustrin, kategoriserar det som den bästa känslan.

 

vi dricker öl i tantolunden, hamnar i ett kollektiv i solna där någon hängt upp fina teckningar på väggarna, lyssnar på detta alla är trötta lite olyckliga lite lyckliga mest lyckliga och regnet trillar stillsamt. en kväll har jag feber så jag och caroline virar in oss i filtar på verandan tänder ljus och dricker varma drycker.

 

01:26 skriver jag en knäpp anteckning i min mobil som jag bara vill skaka på huvudet åt nästa dag, men det gör inget för de där händerna som dröjer sig kvar vid ens midja en sekund för länge är bara en så mysig känsla att jag tillåter det att brusa i kroppen för några minuter. jag och caroline går vid vattnet vid fridhemsplan där träden givit vika och hänger ner i vattnet som sorgliga men vackra kreationer. vi fikar i timmar på café string och en söndag undflyr jag, fabian, lovis och gustav värmen genom att istället kura ihop oss i källaren på kafé 44 och lyssna på information om kommande g8-protester i storbritannien.

 

nästan en vecka senare sitter jag i en hertzbil och får gratisskjuts hem till umeå. har fått ett jobb förresten, kanske berättar mer om det senare.