it's not the prettiest world, but it's pretty enough for me.



dessa två bilder har lisette tagit, hon har även gjort denna underbara film som ungefär handlar om vad vi gör på helgerna (och vardagarna också för den delen). i fredags skickade jag in gymnasets sista inlämningsuppgift, skrev ett lyckosprudlande sms till fabian och hoppade på bussen ut till mina gamla hemtrakter som är alldeles underbart idylliska den här tiden på året. vi blev euforiska av kombinationen att rulla cigaretter och lyssna på dylan, drack öl och grillade och pratade om sådant som man gör när man snart ska ta studenten och har levt vad som känts som ett helt liv tillsammans och gått igenom precis alla perioder i sitt tonårsliv med varandra. alla dessa ord om hemligheter delade sena nätter på madrasser i någons rum halv fyra på natten när man gick i högstadiet och "jag kan inte ens gå, utan er luft i mina lungor". tycker om er så obeskrivligt jävla mycket.
 
annars då? den svåraste frågan är inte "vad ska du göra efter studenten?" för jag växlar mellan olika svar till alla som frågar för vi får väl se vad som händer, det är så mycket jag vill göra att det knappast är några problem på den fronten iallafall. den svårare frågan är snarare "hur mår du?" jag vet inte, jag mår bra tror jag? bra, ganska bra, helt okej, eller jättebra? ibland, oftast på aftonen, kan jag bli orolig och tänka att ångestmolnet nog inte är så långt borta ändå, sedan minns jag att jag kommer dö om det tar mig, och då låter jag det inte hända. då tänker jag precis alla tankar jag kan som jag vet håller undan den. det finns konkreta fysiska saker jag kan göra för att hålla mig så stabil som möjligt, och det är att äta och sova bra, det har jag lärt mig efter orealistiskt lång tid; även om ångesten får dig att vilja kräkas bara av att prata, så måste du äta. det var uppdrag 1 som en av mina bästa vänner gav mig när han var i england och jag flyttade hem till mina föräldrar för att jag inte klarade av någonting: ät. ät så mycket du kan så att du kan tänka ordentligt. så om jag gör det har jag en ganska bra utgångspunkt. jag tänker att detta handlar om hela mitt liv, inte en jävla gång till. så jag gör i ordning en kanna kaffe och gör några smörgåsar och sätter mig på balkongen och läser en bok. 
 
 
 
min studentmössa har kommit, vi räknar ner dagarna. jag har inte mindre än två hela dagar vita från kaffe då min magkatarr som jag inte sett på nästan ett år skyltar med sin existens, jag rullar ett sparsamt antal cigaretter och överför pengar från mitt sparkonto för att ha råd med en kopp thé på bibliotekscaféet. du är det närmaste jag någonsin kommit en annan människa annat än mina allra bästa tjejkompisar, och jag tänker lyckosprudlande att jag aldrig upplevt en vår eller försommar med dig tidigare, att jag bara har en sommar och en höst i minnet och sedan en tom kall vinter då jag förutom den avgrundsdjupa saknaden gick runt och undrade saker som vad du använde för vinterkläder och om du hade någon bättre taktik än jag att för överleva, men nu har jag upplevt våren och försommaren med dig; vi klättrar upp på ditt tak för att fånga den sista solen och dela på en cigarett och det är så svindlande högt upp att jag blir lite skakig. vi går till konsum och köper glass och mjölk och snus och jag tänker att jag hoppas att jag aldrig kommer vänja mig vid tanken på att det jag vi hoppats på hela tiden faktiskt hände, det går att komma tillbaka när man lämnat varandra utan vettig anledning och det går att vara bästa vänner istället för att vara kära om det råkar vara så att det är det enda som funkar. då går det faktiskt.
 
med denna video som bakgrund säger du såhär när vi när vi ligger nedbäddade i din säng med täcket upp till hakan och ditt huvud på mitt bröst: om vi hade körkort och en bil, då skulle vi köra till norge nu, vi skulle fälla ner baksätena och placera dit madrasser och köpa persienner och ett triangelkök och så skulle vi bara dra. och så tummar vi på att ha körkort innan det blir vår igen. hjärtslag, jag lovar jag kan höra dem trots att de är instängda i ditt bröst, efteråt stryker jag pärlorna av svett från din panna och öppnar fönstret för det är så varmt och du spelar lite gitarr och sedan kryper vi ihop i vår skedformation längst ut vid sängkanten och försöker somna.
 
avslutar detta inlägg med denna låt och säger godnatt för ikväll.
 

Kommentarer
Postat av: evelina

du verkar fantastisk. jag skulle vilja lära känna dig också! vem är du? var bor du?

2013-06-02 @ 21:01:41
URL: http://evelinamaria.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0