"för allt i världen, somna nära mig nu. nästa morgon din andedräkt av mintpastiller våra nakna ben omslingrade dina mjuka kyssar du är himmel och blå havsdjup med hård botten du är precis som förr. jag lyssnar inte till tystnaden i en tom lägenhet utan mot hans bröstkorg till ljudet av virvlande hjärtslag. Vänta bara ett slag säger jag, och han drar upp mig i sitt knä med mitt ansikte mot hans, jag i bara kjol och strumpbyxor du smakar alkohol och snus". vilken färg smakar du nu, du är ju dårskap, vilken färg smakar ljus, herregud, samhället kasta ut mig tack, jag är trött nu. och sedan "om hela världen skulle försvinna nu, är detta faktum fortfarande vackert"

 

en dag stiger jag upp tidigt för att hämta tvätten som min rumskamrat satt igång innan hon gått till skolan, skriver två sidor text medan jag äter frukost och kan röka en cigarett oändligt långsamt på balkongen utan ytterkläder. Jag finslipar det sista på text nr.2 till mitt projektarbete, sedan sover jag den där halvtimmen jag alltid verkar behöva sova mitt på dagen numera, tar mig sedan till bibliotekscaféet för att inte göra någonting annat än att bläddra i jesper walderstens fantastiska 365, rita och lyssna till samtalet vid bordet bredvid som är så genialt att jag nästan blir pirrig i magen. Ärligt talat, alla dessa schackspelande män med kaffekoppar och udda klädstil. "våld är den totala motsatsen till kreativitet" och jag älskar bibliotekscaféet så innerligt. vad fan skulle jag göra utan den platsen, det är någonting jag undrar och blir skräckslagen över. 

 

Idag vaknar jag bredvid denna, välkomnar förkylning nummer tre i ordningen, volontärarbetar några timmar på umeå feministfestival och äter purjulökssoppa, möblerar om i precis hela mitt rum och känner mig dödstrött ungefär hela tiden, vet inte riktigt hur eller när jag sover längre, nätterna verkar mest gå ut på att vakna så många gånger som möjligt och inte riktigt kunna somna om. jaja, denna vecka har ändå av många anledningar känts som den värdaste på länge och det gör mig glad.