Tystnaden beror på månen, tänkte Raskolnikov. Den tyder visst en gåta.

 
jag kan inte skriva, orkar absolut ingenting annat än att sova alla lediga timmar och röka på balkongen då det är soligt eller sitta och läsa på bibliotekscaféet i bästa fall. detta tillstånd: fy faaaaan. fy fan fy fan fy fan. undrar hur i helvete detta är tänkt egentligen. på återseende sålänge. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0