när det gått sju månader sedan jag smsade olivia "Jag hånglade upp honom på toaletten" och lika många månader sedan vi somnade under hans öppna fönster med armarna om varandra för första gången och när det gått fyra månader sedan jag kysste honom hejdå för sista gången innan jag gick till skolan och när det gått fyra månader av precis ingenting annat mellan oss än enstaka fyllesms att nu går jag sönder jag saknar dig fan vad var det som hände så sitter vi mittemot varandra i min soffa med varsin kaffekopp. klockan är tjugo över två mitt på dagen och jag undrar om man kan smyga sig tillbaka in i någon annans liv bara för att det vore enklast så även om man egentligen inte vill någonting hellre än att kasta sig rakt in i det. Han skulle hämta en cymbal på min skola och fångade mig plötsligt i sin dunjacka och när vi irrar omkring på geografigränd en timme senare för att han ska lämna igen några böcker till någon så säger han "jag har tänkt på det där, och kommit fram till att när man är i en relation så är man inte sig själv" "då är man i en dålig relation", säger jag och förstår ändå exakt varför du aldrig skulle vara tillsammans med någon och vill säga jag fattar nu jag förstår vad som hände mellan oss men det fanns noll mening med att vi lämnade varandra sådär för vi om några förstår ju varandra precis och det vet ju du med. i nästa sekund: denna känsla är fortfarande sann, alla dessa känslor av frihet och självständighet jag värderar högre än några andra fanns och finns i känslan av att vara med honom. Jag vet att det aldrig hade varit mer sant i någon av alla relationer jag haft än att säga mitt i den vi hade att jag kunde inte bry mig mindre vad du än gör med någon annan för det är inte min avsikt att äga någon del av dig men jag vill bara att vi ska älska när vi älskar och att den här känslan aldrig ska försvinna för det är möjligen den sundaste känsla av kärlek jag någonsin känt. 

 

Han har klippt sig. Han rör vid en lock av mitt hår. Jag skrattar och vi står utanför min port och jag röker en cigarett och han frågar om jag fortfarande drar lika djupa bloss. Jag minns hur jag helst rökte fem cigaretter på raken men att han inte ens orkade röka en så jag fick överta hans. jag brygger kaffe åt oss men han måste åka om fyrtio minuter för han ska möta en trummis som ska spela med dem och jag hade aldrig någonsin tänkt att han skulle sitta i mitt vardagsrum och dricka kaffe någon dag alls. han säger att Brott och Straff kommer förändra mitt liv och vi skrattar och sitter avslappnat med benen över varandras precis som om ingenting har hänt precis som om jag aldrig slutat sakna honom och han stryker mig över armen och jag stryker honom över armen och vi dricker upp vårt kaffe tiden är till vår fördel och går sakta. efter en sådan där knasigt lång hejdå-kram ett "vi ses" och jag säger det gör vi men tänker att eh, nej det gör vi nog inte men det är ju en hemskt fin tanke.

 

På kvällen blir jag onykter för första gången på två månader vi dricker öl på ersboda precis som vi gjorde för ett år sedan och jag lovar mig själv att jag gör någonting annat om ett år. Klockan halv tolv sitter jag uppkrupen på en fönsterkarm inne på Scharinska och lyssnar till dem spela för han har skrivit upp mig på gästlistan och efteråt vill jag bara åka hem och sova så det gör jag. Idag är det snöstorm och jag sitter mest i min säng och dricker kaffe ur min största kaffekopp och på sin höjd är det väl det som känns bra att göra idag.