dagarna som passerar nu, visst är vi förälskade? visst har vi aldrig någonsin känt detta. det är tio dagar tills vi springer ut och vardag och helg flyter ihop, nätterna blir längre och ljusare och visst blir vi förälskade och galna av detta för jag älskar med någon under ett öppet fönster i en sunkigt vacker hippielägenhet och efteråt delar vi på en cigarett och röken letar sig dels in i lägenhetens alla vrår och dels utåt; om en månad ska du ut i världen och luffa och för precis tre år sedan var det vi mot hela världen men detta är ändå första gången jag kan älska med dig och därför tror jag min värld blivit varmare. graderna i umeå stiger som besatt av någonting, jag köper cola istället för kaffe och sätter mig på bibliotekscaféets uteservering, med samtliga kurser avslutade och högsta betyg i alla kombinerat med min i snitt femtioprocentiga frånvaro anser jag mig ha rätten att skratta skolsystemet rakt i ansiktet, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför jag ens orkade bry mig om den biten då jag kommer att använda dessa tresiffriga bokstavskombinationer på ett papper till precis ingenting alls. det blir fredag och vi dricker mitt på dagen-öl och smälter i värmen, rullar sushi och cigaretter vid mitt köksbord och trängs sedan på min balkong resten av kvällen innan vi hamnar på en liten fest i ett studentrum på fysikgränd tjugotre där det är okej att röka på fönsterkarmen.

 

 

så är jag i upplösning men dock samlad och lugn och du kysser mig i köket, jag undrar när det var du började överrösa mig med kärlek och invagga mig i denna knäppa men sanna trygghet inte likt någon annan. en trygghet parallellt med ett oberoende, jag vet att det är precis detta jag vill ha och det enda sätt på vilket jag skulle kunna må bra av att leva med en annan människa. du somnar med huvudet på mitt bröst och det är för varmt för att sova i varandras armar så jag flyttar försiktigt på dig och vänder mig om och somnar. nästa morgon äter vi sushi till frukost, det är kvavt i luften som om det ska börja åska närsomhelst, vi lyssnar på dire straits och hånglar i min säng och efteråt säger du: det känns som vi är revolterande ungdomar på åttiotalet som inte bryr sig ett skit. det börjar regna och himlen som varit blå i två och en halv vecka blir plötsligt mulen och vi delar öronsnäckor på bussen hem till dig; jag hoppas att vi aldrig slutar med det här som vi håller på med. hemma hos dig dricker folk öl och klipper buskar och sår grönsaker i trädgårdslandet, jag ligger mest ihopkrupen i din säng och lyssnar på när du får utlopp för din gitarrabstinens och slumrar lite då och då. på kvällen trängs vi på scharinskas fullproppade uteservering, smugglar in folköl som vi häller över i glas på toaletten, dansar oss lyckliga i spanska salen och euforin får sitt utbrott när dj:n spelar åttahundra grader. då är allt väl.