engångsformat sensommar och höst tvåtusentolv


framkallade dessa för ett tag sedan och de gav mig verkligen en våg av nostalgi, tänkte visa lite:

hade oavgjort mitt sämsta urkult någonsin av olika anledningar, men ibland var det fint, exempelvis när jag hängde med albin.

alltså varför känns den här bilden så himla mycket urkult? så jävla ful men ändå bra och härlig. lite sextiotalet kanske.
 

vi levde på nudlar, knäckebröd med makrillkonserver på och öl såklart.

solscenen, så himla många gånger man dansat därikring och varit alldeles lycklig.
 
 
här är vi på väg till hamrinsberget för att ha klassfest och therese har blandat sprit och lättdryck, praktiskt att ta med sig på bussen liksom.
 

och såhär känns det dagen efter man varit absurt full snubblat nerför ett berg och cyklat ensam längs e4an i timmar och trott att man skulle dö både fysiskt och psykiskt till följd av att ha blivit dumpad via telefon av någon som varit otrogen mot en men som man ändå vägrade sluta vara kär i. bakgrunden till denna bild är att olivia lägligt nog just den dagen kommit hem från italien och bjöd mig på glass och jag sa "det här är så förjävligt, vi måste föreviga det på bild", sedan cyklade jag till freyr och han bjöd mig på kaffe i sin soffa. 
 
en vy från höstens första folkkök.
 
och ännu än, om än lite kapad. fint ändå tycker jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0