jag har skrivit så jag är nöjd och orden kommer fortfarande. Jag älskar dem helt besinningslöst. Jag vet inget jag tycker om bättre än just orden. annars undrar jag över all dårskap. Var all sömn tog vägen och vad den lämnade mig med. en morgon stiger jag upp kvart över åtta och hinner skriva i två timmar vid mitt skrivbord medan han ligger i min säng och sover, det om något skulle nog kunna räknas som fridfullt. att höra någon älskad andas medan jag bara ägnar mig åt mina ord. jag stiger upp mitt i natten och gör absolut ingenting för jag har ont i magen men kryper sedan ner bredvid alex igen. På morgonen hinner jag läsa i timmar om jag vill medan han sover på min arm. Dricker för mycket kaffe, men det orkar jag inte göra någonting åt. Det är som om kaffe är bättre än mat. läser Åsa Moberg och lånar två tunga böcker på universitetsbiblioteket från mitten av 1900-talet som behandlar begreppet "sexual property". Hur i helvete ska jag göra med denna värld! Fruktansvärt många timmar, då jag ligger helt tyst och funderar över hur jag ska lyckas bära alla mina åsikter på ett riktigt vis. Jag skulle aldrig yttra annat än dem, men hur gör jag i praktiken. hur trotsar jag känslorna med simpelt intellekt. Det kan jag inte riktigt än.

 

Jag pratar så mycket och du pratar så lite. Jag pratar hela tiden, om allting som känns svårt olika saker man kan göra och olika saker jag känner hela tiden och vid specifika tillfällen. Jag är tjugofem och du är tjugotre, det hade varit vettigt. Men nu är jag nitton och du är sexton och jag har aldrig kysst någon så ung jämfört med mig själv. att det är så jävla fint, men det är så många saker jag tänker på.

 

Keaton henson släpper ny skiva, så fint och så jävla sorgligt som vanligt. älskar förövrigt jesper walderstens instagram. Idag är det plusgrader och jag och frans delar en cigarett och en kopp kaffe. Efter skolan äter jag vegansushi och delar en öl med beskrivningen "inslag av banan, nejlika och vanilj samt toner av rostat vetemalt och humle" tillsammans med min mamma. Jag och min mamma har alltid haft en så hemskt dålig relation och bara skrikit till varandra så länge jag kan minnas men nu tror jag verkligen att vi båda försöker allt vi kan och det gör mig så himla glad för jag har aldrig klarat det innan. Det är som om jag varit för mycket tonåring som mest hanterat det svåra i den relationen genom att smälla i dörrar och vara utan undantag bara så otroligt ilsken och otrevlig. sedan sa min mamma något för några veckor sedan som fick mig att tänka att även om vi är så olika så är hon så klok. hon sa "Jag förstår inte hur ni kan vara såhär. Om jag mår dåligt så inser jag att något är fel och då fixar jag det". de orden kan möjligtvis vara det närmaste hon kommit mina egna tankar. Vi sitter i tidningshallen och läser varsin dagstidning. Jag läser dagens nyheter om en tomas tranströmer-uställning på nobelmuséet och sedan en krönika om reva och skäms så mycket just nu över detta land. Krönikan finns inte att läsa på nätet längre, men läs en artikel om samma ämne i etc här. Jag vill bara kunna sova ordentligt och inte vakna om nätterna och behöva tänka på saker. skriver någon slags formlös uppgift till nutida konsten som jag kan knyta till mitt projektarbete om konstens potential att förändra samhället.

Jag behöver städa mitt rum för det är saker och ting exakt överallt, men jag ser på gulliga indiefilmer i min säng istället och hostar och sover mitt på dagen då förkylningarna verkar avlösa varandra. Umefolk i all ära, och traditionsenligt volontärande och världens godaste funkiskaffe. Hämtar en kasse gamla dagstidningar hos lisette att klippa i. vi gör veganpizzor en söndag då folkkök har stängt. Jag går hela vägen hem bara för att luften är så fin att andas. jag är så trött. Imorgon ska jag och Frans hänga med en student från freds- och konfliktstudier och jag ska beställa böcker och städa mitt rum hoppas jag.

förresten, all cred till min kära vän Caroline för att hon fixat designen på min blogg precis som jag ville ha den. Jag kan absolut ingenting om sådant. godnatt sålänge.