Kroppen drömmer meningslösa drömmar och jag lyssnar på p1-repriser sent om kvällarna. Vaknar alltid innan väckarklockan även om den ska ringa halv sex på morgonen. Hatar att vara på helspänn hela tiden, över allting. Går längs Uppsalas gator i regn och i snö. Studerar de blommiga tapeterna inne på café Linné och sover på en tunn madrass på en tältsäng, om mornarna luktar det kaffe i hela lägenheten. Vi äter mycket pasta och dricker vin ur muminkoppar. Sedan åker vi hem, och jag gråter på lokalbussarna igen, åker hem till mina föräldrar och gråter, storstädar lägenheten och jobbar elvatimmarspass. Lyssnar på denna skiva varenda morgon och oftast annars också, läser Kafkas förvandlingen och oavsett om jag jobbar morgon- eller kvällspass är det alltid mörkt ute när jag åker till jobbet. Sådant en blir less på. Att vakna och att somna och det däremellan, ibland blir jag plötsligt vettskrämd över att se mig själv må så dåligt, känner viss förtvivlan då jag lägger mig med kläderna på och utan att ens orka borsta tänderna. Jag hoppas att inget av det jag skriver nu låter romantiskt för det är verkligen bara hemskt. Självbevarelsedriften? Den finns någonstans. Men det känns som att vara sjuk hela tiden, och hjärnan går på högvarv fastän jag inte bett den om det. Hur gör man då? Hur många dagar tar det? Jag studerar människor på bussen, ettans busslinje tar ganska lång tid att åka ibland. Det är många som springer till bussen, vilken tid på dygnet det än är, undrar om de verkligen har bråttom någonstans eller om de bara inte kan vänta tio minuter tills nästa går, oavsett så tycker jag det är fint. Jag skulle vilja kunna, men jag har aldrig förstått hur en bär sig åt för att ha sex med någon man går hem från krogen med. Jag tycker inte det är en konstig sak att göra men hur ska jag kunna finna trygghet hos en okänd kropp, jag har alltid tänkt att det skulle göra mig olycklig, men nu tänker jag att det kanske hade hjälpt kroppen att bli mindre ensam och att det kanske skulle kännas bättre, men fattar att jag greppar efter halmstrån. Det skulle förmodligen kännas hemskt, en natt drömmer jag att någon jag känner försöker hålla om mig och att jag först ber denne snällt att låta bli men när den inte gör det blir jag hysterisk och måste slita mig loss. Försöker fokusera på saker och ting, att jobba när jag jobbar och äta mat när jag äter mat att läsa när jag läser och att bara somna när jag går och lägger mig och att inte tänka på någonting. 

Min amaryllis har slått ut iallafall, det är fint. Den står i köket och luktar gott och ser vacker ut. Godnatt.