allting på sistone. är ungefär som i en dikt men det är ju alltid så svårt att illustrera. 

 

 

att han har så himla fina fräknar över hela axlarna?

 

festar någonting som känns som en hel helg, kraschar på rätt ställe varenda natt, om dagarna pluggar vi och dricker kannor med thé, hånglar i hans säng och ser på film. Börjar tänka att såhär skulle det ju faktiskt kunna få vara, för han lägger plötsligt ifrån sig gitarren och kysser mig och när vi ska sova säger han du är sagofin vet du inte vad det betyder? det är ju det finaste man kan vara. Därför dör jag, blir så himla dålig på att åka i tid till skolan och dricker varma drycker skriver uppsatser på bibliotekscaféet tills det stänger. allting som är ovärt kan väl faktiskt få vara, döper en spelningslista till det är dags.

 

 

läser ut scum manifest. "svaret är inte att ge upp, svaret är att fucka up". det är nästan lite väl aggressivt men ändå fint. jag lånar sju stycken böcker till mitt projektarbete och måste skriva stipendieansökan nu genast.

sämst sak som hände denna helg dock: någon jävel snodde min cykel. snälla lämna tillbaka den. helt ärligt, svårighetsgraden i mitt liv ökar markant!! folkkökat som vanligt och inser hur länge sedan det var jag köpte ett ciggpack.