+ dricker öl hemma hos lisette och vi skrattar åt precis allting och resten av kvällen och natten dansar vi på scharinska tills benen inte längre vill bära. jag dör lite inbords men på ett bra sätt åt den oerhörda klyschan att på ett dansgolv hångla till raderna oh this town kills you when you're young, och han har sådana där runda perfekta hipsterglasögon och jag tänker att jag är fullständigt störd men att det är okej, och vi kollapsar i min säng fullständigt fallfärdiga av oavbrutet dansande och någons armar kring mig känns inte som hela världen.
och vi vaknar sådär lagomt vad-var-det-nu-du-sa-att-du-hette-det-var-ju-så-hög-musik-igår och jag dricker thé till frukost och känner hur hjärtat snörs ihop av att han rör sig likadant, pratar likadant, är blyg på precis samma sätt och den där perfekta rörelsen som ibland blir när någon varsamt rullar upp ärmarna på en stickad tröja eller munkjacka. 



+ mitt hjärtas rytm fuckas upp ytterligare när jag får det där smset, som aldrig skulle komma, jag saknar dig så mycket och jag kan inte sluta gråta, vill du ses och ta en öl? Och han kommer aldrig någonsin få veta att jag inte klarar av att jobba den kvällen. 
+ börjar trivas på bc igen, där jag tillbringar de flesta förmiddagar och eftermiddagar med kaffekoppar, soppluncher, vänner, folk som kommer förbi för att prata, och kopiösa mängder papper med meningar målade i rosa och grönt om konstruktivismen, liberalismen, och tusen andra saker. skriver klart de flesta inlämningsuppgifter sent om kvällarna. orkar jobba ett enda arbetspass.
+ delar en middag bestående av sanslöst god västerbottens paj på göteborg tillsammans med therese och hinner med att prata om det mesta. du är så bra.

+ när man inser det vitala i skillnaden mellan att omedvetet inleda en kärleksrelation genom att hångla upp någon mot en toalettdörr när man har så mycket alkohol i blodet att allting är en underbar cirkus, mellan att sitta mitt emot varandra vid det lilla runda bordet på bibliotekscaféet med varsin rykande kopp kaffé och inte riktigt veta vad man ska säga för han är så blyg att jag nästan också glömmer bort att prata.
sedan känslan, av att hans röst skakar litegrann efter att han borrat ner sin näsa i mitt hår och jag vilat mina händer kring hans midja, och det är så jävla kallt ute. och det är fredag och jag äter pizza med olivia och lisette på något ställe just innan de ska stänga för kvällen och sedan åker vi till fanny och de jag älskar är där och livet är i sitt esse precis hela kvällen för vi dansar så mycket stroboskopdans hjärtat orkar på liquid sky på fabriken




+ vaknar något lätt förvirrad och dricker thé och äter pizzarester till frukost, städar mitt rum josefin skriver "äntligen är allt i sin ordning, dvs ingen ordning" så sant på ett så fint vis, kliver på bussen för att möta mina älskade. vi förflyttar oss mellan bibliotekscaféet och schmäck och på kvällen café station och bakispluggar/pratar livets skenande bana, jag är snurrig och vilar i lisettes säng och allting känns lite hysteriskt.