och jag har alltid tänkt att vi kommer träffas någonstans på något uteställe för det har jag vetat för det är de platserna som vi har gemensamt. 
men då det gått fem veckor sedan jag kysste dig hejdå innan jag gick till skolan är det inte okej att du fortfarande existerar och att du plötsligt kan stå framför mig och fem jävla veckor vet du hur mycket man hinner glömma bort att man känner för någon på den tiden. och det är så absurt lång tid när man brukade dela säng varannan natt.
jag har inte hört av dig sett dig rört vid dig och jag har nästan slutat tänka på dig men så står vi där och håller armarna om varandra och du får inte dra in lukten av mitt hår du får inte lukta som du alltid gjort och du får inte fortfarande ha den där blicken när du ser på mig och jag tänker att våra alkoholpåverkade hjärnor är så jävla bra på att älska men så dåliga på att hantera varandra.
det är så jävla inte okej att du fortfarande finns och jag förbannar mig själv för att jag plötsligt måste balansera för att inte ramla. så lördagen på Scharinska kaosade med mitt hjärta 

 

men många fina stunder. jag och Lucas håller varandras händer hårt och sitter i en fönsterkarm och pratar ärligt och öppet och äntligen inträffar det tillfälle i ens liv då man får dansa till håkan hellström på en klubb och svettiga dansgolv där fönstren står öppna är bara så jävla vackert.