Helt ärligt det känns som om jag måste skrubba min kropp duscha i kokhett vatten ständigt för att klara av den här vidriga vardagen (jag mejlade rektorn idag, jag är så förbannad, jag vill bara kräkas) försöker komma på alla möjliga sätt att lugna mig själv på, som att le helt oprovocerat koka mig en kopp thé så fort jag känner att jag börjar få en panikattack och dricker kaffe tills jag skakar av koffeinchocken, lura mig själv att nikotin hjälper, städa mitt rum kliniskt och kolla på scrubs eller läsa en bok när jag bara inte kan tänka längre. har sömnproblem för första gången i mitt liv, tack för dem. när jag bara orkar ska jag skriva ca världens längsta inlägg om varför jag är så förbannat jävla arg. fittiga jävla skolsystem fullt av inkompetent personal som tar ca noll ansvar. 

jag vill att mitt rum ska lukta av blåbärsthé eller av honom. jag vet inte vad jag skulle göra utan de där smsen de nattliga telefonsamtalen som får mig att påminnas om att jag inte bara har äckliga känslor inom mig just nu utan att jag är förälskad också och att det är pirrigt och att jag vill att vi ska flytta in i en liten lägenhet