tillbringar äntligen timmar i solen på bibliotekscaféets uteservering (det är typ en utomkroppslig känsla, jag förstår inte hur jag kan älska ett café så mycket) med kaffe och cigaretter tillsammans med olivia. Jag sover så himla dåligt, och det är en otroligt ovan känsla. Har kunnat sova igenom allt, hur jag än mått. Jag undrar om det är allt koffein, med tanke på hur mycket kaffe (+ coca cola om kvällarna för att orka plugga...) jag dricker per dag numera i kombinationen med så himla mycket ilska och ångestblandad frustration. Vid mitt i natten gav jag iallafall upp och gick upp och åt mat, pratade i telefon med Teodor och somnade till sist klockan tre. Det är himla knäppt att tänka på att det var min standardtid att alltid gå och lägga mig förut.