Vad är det som bekymrar Sara Wehn?


fast man kommer ändå alltid lite då och då till den punkten då precis ingenting går ihop och alla verkar bete sig som oförstående as och man är efter i ungefär allt och gråter av stress och oöverkomlig ångest på bibliotekscaféet och allting bara är kaos kaos kaos kaos. och man blir lite förvånad att allt det dåliga fortfarande finns kvar fast man numera ser sig själv som en person som mår bra. 

vad ska man göra då om inte kedjeröka och äta choklad! och komma ihåg att livet trots allt är bra och det löser sig ändå alltid till slut även om det absolut inte känns så. så är det och om man kan inse det åtminstone rent intellektuellt så är det okej.



avslutningsvis en bild min finaste t målade upp i mitt huvud: hur han har på sig hängslen och fluga ögnar igenom kultursidorna på ett café någonstans och vi är tjugofem år kanske äldre än så och jag ser ut som en hipster med blommig klänning och en tjocktröja med en gran på. det var så fint att jag sparade smset i min inkorg och jag blir fortfarande glad av det


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0