"Försvinnandets estetik - melankoli är ett vackert ord men den luktar illa i ett rum".

- bästa Sara Stridsberg, Darling River & Drömfakulteten är det bästa jag läst på hemskt länge.

_________________________________________________________________________________________

Och just nu känns det på ett fånigt men ganska angeläget vis viktigt att han ringer och ringer men att jag inte svarar men allting känns oroligt då jag startar min mobil efter två avstängda dygn; jag behöver vila från precis allting. Först dricker jag rosa drinkar med mina bästa på en veranda och just då är det viktigt att inte tänka på någonting annat än hur bra allting är just då, vi snubblar skrattar omkring på hemmafest tills det känns som om solen går upp men jag är osäker för jag har blivit för full och inte kunnat låta bli att besvara oroliga sms och jag skriver kan vi inte snälla bara flytta in någonstans i berlin, du kan ju leva på din konst och jag hittar väl alltid på något. Fylledrömmar, fyllemönster och fyllemonster, egentligen önskar jag att jag inte sagt någonting, men ibland är det bara så jävla svårt att vara arg och jag vet att ett av många alternativ är att helt enkelt inte bry sig och tänka tusen gånger om att jag hade gjort samma sak, men jag vet att det inte är sant. Jag går tills det kommer en buss och somnar i Valdemars säng, vaknar alldeles omtöcknad nästa morgon, åker till lägenheten och sover ännu fler timmar tills jag duschar av mig allt, är en timme på artonårsfirande för att sedan jobba mitt lugnaste arbetspass hitills och jag har inte ens ont i fötterna då jag går hemåt halv tre på natten. Det senaste dygnet har jag tillbringat bland blommiga täcken ute vid havet, druckit snabbkaffe umgåtts med min pappa läst böcker sett på havet och på x-files och övningskört. I veckan har jag hand om stadsodlingen, och ikväll kommer äntligen min älskling (läs: olivia) hem + nattpass på rex igen imorgon men det är okej.