för det första: kliande värme och torra kyssar. målarfärg. vi är liv strömquist-generationen, och det är ett ganska viktigt val som totalt bygger på självständighet och oberoende och sedan ingenting annat. allt detta är ett skådespel och vi bär upp kulisserna felfritt. jag kan omöjligt slå mig ner med någon som saknar dessa insikter och det börjar bli allt viktigare, det känns värdelöst att slösa bort tid på sådant som varken är riktigt eller roligt. så därför stannar jag här.

"Det är så mörkt, och nu tar jag en whiskey" bästa F.

hemmafestar i min sjömanskeps jag funnit på en bänk vid kajen i donsö, vi springer upp och ner för trapporna och spiller chokladdrinkar, skrattar på toaletterna, röker och dricker vodka på altanen, dansar i köket, jag hånglar med en flicka i rött hår som ber mig tusen gånger om förlåtelse för någonting hon inte gjort. jag skuttar hela vägen till pendeltåget för jag är så glad, ställer mig att vänta på fel sida och får springa som en galning för att hinna men han möter mig på stationen och sedan är allt bara perfekt.

den tjugoåttonde juli är det bara att vakna dricka kaffe och äta lunch för att sedan bege sig mot ett ullevi där närapå 70 000 personer trängs, sjöblöta efter timmar av ösregn, och såhär i efterhand är min kropp helt slut och jag ligger mest i hans säng och läser igelkottens elegans.

imorgon kommer min bästa vän caroline hit till göteborg och på onsdag hoppar jag och teodor in i en folkabuss för att åka till urkult. det är ganska fint att tänka på att jag förra året skickade honom ett sms med orden är jag mer fri nästa år vill jag vara här med dig, och det var och är fåniga men sanna ord.