Persiennerna är nere, Världen är randig.


Vaknar 11:58 och himlen är blå och vacker, träden tunga och mitt huvud är tomt på tankar. Vad otroligt enkelt allt skulle kunna vara. Vi äter frukost och jag går in till stan, dricker en kopp apelsinthé med Albin, åker till V.Hälsa Totoro att jag aldrig kommer hem igen. Jag räknar neråt men vet inte inför vad. Firar Lisette som fyllt arton, vi äter tomatsoppa, dricker folköl & kaktuscider. Jag Måste Få Säga, det är så många mil att gå. Åt vilket annat håll som helst tills jag är framme hos er. Åker hem med den sämsta nattbussen någonsin, får behärska mig för att inte råka rikta min ilska åt fel håll. 

(hälften dikt hälften sant)  

Den enda ansträngningen som känns värd att göra idag; städa mitt rum, äta glass med varm hjortronsylt. & tänka på Drömmar. Läsa Birger Schlaugs blogg. Snart ska någon riva ner månen. Räknar matte D om två dagar, gud tänk om jag vetat detta i högstadiet. Då hade jag tveklöst blivit galen. Lyssnar på bästa Navid Modiri & Gudarna, hör här:

Brevbärarn gråter Har glömt min adress
Jag kan inte andas Jag kan inte andas
Trägolvet grönskar Har vuxit igen
Jag kan inte Andas Jag kan inte andas
Fjärrkontrollen flippar Lever ett eget liv
Väggarna blir dukar Du blixtrar förbi
Jag kan inte andas Är mitt i en strid
Verkligheten knackar på från lägenheten bredvid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0