På min artonårsdag fikar jag på mitt bästa café i Umeå iklädd rosa leopardstrumpbyxor, blommig klänning och kängor. Tillsammans med Viktor och med Albin (som fyller 21!) och jag köper min första lagliga folköl (vilket är fånigt roligt). Inser att Paul Simon är det allra bästa att lyssna på då man fyller arton år. Vaknar och somnar till ljuset av marschaller som lyser in genom mitt fönster och ljudet av Fink som spelas. Tänkte inte skriva en utförlig text om allt detta, men allting förflöt utan större katastrofer (och med många fina inslag) och därför är jag hemskt glad. Och jag ska aldrig glömma, att jag på min artonårsdag kände mig vacker och odödlig.

Ikväll blir det stödfest på Verket!