hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna någon ro.




signes bild så ni vet.

när jag vaknade imorse låg det skisser av strålgångar över hela mitt golv, jag gick och mötte signe och vi åt pizza. det var fint, man kunde åtminstone sitta ute.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0