Vi tog trambus (plankade alla dagar vi var där, verkade ej existera kontrollanter?) till Piazza del Poppolo där min pappa sa till mig: jag började gråta för det är så jävla vackert. Vi gick längs gator och torg till Fontana di Trevi där jag slängde i ett mynt och tänkte och önskade och sedan hamnade vi plötsligt mitt i en katolsk mässa i en ganska storslagen kyrka. Ibland (notera ibland) är det verkligen vackert med religion.