Allt möjligt


men fortfarande; då du somnar med armen om mig.

Fotograferar rivningen av det gamla funkishuset. Visst är det vackert med rivningsprocessen, men sorgligt. Fikar med Annika och Martina, pratar omställning projekt occupy wall-street finanskris och konservering bland annat. Inhandlat fotoalbum, dags att strukturera upp bland allt analogt.

En mening om hur hemma det känns med Promoe: Jag kan se mig själv göra allt det jag vill då jag har deras musik i öronen. måste.börja.skriva.ordentligt.igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0