hearts and bones.


idag dör jag min värsta koffeinchock någonsin och ligger kallsvettig under täcket och mår illa medan T hämtar glass åt mig. Så går det nog om man dricker kaffekopp efter kaffekopp utan vidare eftertanke.
det här är så himla knäppt och låter så himla fult men han är det mest estetiskt tilltalande jag någonsin varit med om och jag får ont i magen då jag tänker på allting som hänt och hur mycket som kommer krävas för att det ska kännas så bra som det någonsin gjort igen. Allra längst inom mig dolt bakom massvis av förälskelse accepterar jag egentligen ingenting av det här. vi läser böcker ser på fransk film lyssnar på p3 promenerar röker minimum och ägnar åt oss enkla saker och läker sakta, sakta. Jag visste inte ens att jag varken hade tid eller lust att ägna mig åt så pass tidskrävande och psykiskt jobbiga saker längre, men jag antar att jag tror att det är värt något. men känner mig lätt psykiskt störd då frustrationen kryper under skinnet. gah. Lever vid mitt öppna fönster.

Nä, nu tar vi oss samman här. Vad fan.

I'd rather be a forest than a street.




En bild från när jag väntade in tim och rebbe vid centralen. har massor av göteborgsbilder som kommer någon gång.

föraning


Jag vet inte varför, men första kvällen efter urkult får jag alltid en slags känsla av hur hösten kommer att kännas, och jag vet inte heller varför det alltid känns lite ångestladdat (fast egentligen vet jag ju det). men mysigt också på ett vis, om jag minns att allting kommer reda sig. Urkult förresten; ungefär allting som varit jobbigt nådde sin peak, plus mitt ryggproblem som till sist gjorde det smärtsamt att göra någonting annat än att ligga ner, men sista kvällen skiter vi i allt och dricker oss fulla i sebastianshusets café och dansar som galningar till transglobal underground. just då är jag ganska nöjd. och sparar dessa ögonblick av perfektion närmast hjärtat för just nu vet jag inte så mycket annat.

äntligen.


just nu står mitt hjärta de alldeles speciella imorgon-åker-vi-till-urkult-slagen.

lite olika saker


för det första: kliande värme och torra kyssar. målarfärg. vi är liv strömquist-generationen, och det är ett ganska viktigt val som totalt bygger på självständighet och oberoende och sedan ingenting annat. allt detta är ett skådespel och vi bär upp kulisserna felfritt. jag kan omöjligt slå mig ner med någon som saknar dessa insikter och det börjar bli allt viktigare, det känns värdelöst att slösa bort tid på sådant som varken är riktigt eller roligt. så därför stannar jag här.

"Det är så mörkt, och nu tar jag en whiskey" bästa F.

hemmafestar i min sjömanskeps jag funnit på en bänk vid kajen i donsö, vi springer upp och ner för trapporna och spiller chokladdrinkar, skrattar på toaletterna, röker och dricker vodka på altanen, dansar i köket, jag hånglar med en flicka i rött hår som ber mig tusen gånger om förlåtelse för någonting hon inte gjort. jag skuttar hela vägen till pendeltåget för jag är så glad, ställer mig att vänta på fel sida och får springa som en galning för att hinna men han möter mig på stationen och sedan är allt bara perfekt.

den tjugoåttonde juli är det bara att vakna dricka kaffe och äta lunch för att sedan bege sig mot ett ullevi där närapå 70 000 personer trängs, sjöblöta efter timmar av ösregn, och såhär i efterhand är min kropp helt slut och jag ligger mest i hans säng och läser igelkottens elegans.

imorgon kommer min bästa vän caroline hit till göteborg och på onsdag hoppar jag och teodor in i en folkabuss för att åka till urkult. det är ganska fint att tänka på att jag förra året skickade honom ett sms med orden är jag mer fri nästa år vill jag vara här med dig, och det var och är fåniga men sanna ord.


In my dream I was a werewolf, my soul was filled with crystal light.


göteborg är min personliga hjärtattack utan första hjälpen. jag är så nära på att kliva av tåget, skakar av ilska på en tågtoalett mitt i natten, någonstans mellan örnsköldsvik och sundsvall. Stänger av mobilen och går och lägger mig i en mörk liggvagn, möt mig inte på centralen snälla, det finns ingenting du varken kan säga eller göra nu. Når galet mycket insikt samtidigt som morgonciggen på stockholm c tar slut. Paulsimon-sover, den ända sömn jag kan få. Och så står han ändå där och försöker förklara allting som inte kan förklaras eller förlåtas bara glömmas, min resväska är för tung för det här, och.du.får.absolut.inte-röra.vid.mig för jag vet att jag kommer ångra mig tusen gånger. och du vet att du har klantat dig så mycket att jag egentligen inte borde vara här. Jag sätter mig tillsist på pendeln och tilllbringar mitt första dygn i göteborg hos R och det är kärlek att ta emot någon man egentligen inte känner men som man råkade ligga med på fyllan. Jag reder ut mig själv, dricker kaffe och läser liv strömquist hela dagen tills R kommer hem från jobbet, då blir vi snurriga på för få burkar öl och förfestar på två personer, vi spelar ölspel på alingsåspendeln och är på indisk fest i ett stort tvåvåningshus. Jag tänker ärligt talat mest på du som fnittrade då vi hånglade i din säng min sista natt i umeå, jävlar vilken instabil situation, vem kan älska varandra nu såhär? Inte ens då det blivit natt och jag bett dig ta pendeltåget till mig.nu. och dina armar är precis där de brukar vara runt mig så vet jag att det är rätt. du träffar precis rätt punkter. så vi vrider på dygnet för att kunna prata ut om nätterna, och jag inser betydelsen av ordet hjärtekrossande. Jag står i ett rökrum på jazzhuset med underbara personer, lyssnar på indieband och alla har druckit för mycket öl, sörplar på vin och röker tills alla cigaretter är slut, men ibland går jag bara ut i skogen för att trilla bland alla rötter och ge fan i att någon har gjort illa mig. Jag inser att denna sommar är helt förlorad åt hemmafester, öl och kedjerökning. Soliga dagar picknickar vi precis hela dagen i slottsskogen och folk kommer och går, vi dricker kaffe och på kvällen dricker jag och rebecca öl på queens och café vasa, en dag leker vi sommaridyll med grill, dricka, håkan och cigaretter ute i skärgården. Jag får lära mig att tro på detta igen, men vissa nätter behöver jag sova ensam, men de nätterna är ändå de som gör mest ont, men det är en vägg mellan oss. Men vi planerar urkult tillsammans, en längtan inom mig som säger att vi visst kan göra det här, att jag inte bara kan ge upp någonting som stundvis har känts bättre än mycket annat.

inatt kommer min pappa hit för att imorgon se bruce springsteen på ett fullsatt ullevi med mig, och ikväll är det dags för hemmafest igen. Jag dör halvt av värmeslag, men mest av dina fingrar som pillar i mitt hår, och då känns det så bra. behöver nog någonting som svalkar mig.

 


trettiotusen meter upp i stratosfären


sådärja, nu är allting på plats förutom mitt hjärta och jag försöker slappna av efter att ha cyklat hem genom hagelstorm och åska, tagit skydd under en bro och vräkt ur mig tusentals känslor i fåordiga meningar till min bästa. kedjerökt och druckit tjeckisk öl i ett garage med stearinljus och sovit i någon annans säng och upptäckt en väldigt fin ny vän. och jag är så himla inte oberörd och ikväll går mitt tåg till göteborg. och jag skrattar livet rakt i ansiktet men det är så himla underbart.

I fall on the floor and I'm laughing.







ställen man kan vakna på





är så galet trött.


det nya dekadenta: glass, grädde, oboy och sprit.

undrar litegrann när allting kommer bli riktigt igen.

hunting for witches


ca allting känns som uppbrott och drömmar, men det känns numera lite fånigt att må dåligt över saker och ting. (haha, hemligheten är att numera ser man bara till att supa sig full istället, den ljuva ungdomen, jag älskar dig).



så idag fikar vi på pilgatan istället för bibliotekscaféet och jag är hemskt trött men det är gott ändå för dricksen från mitt jobb betalar min frukost. njuter av att läsa liv strömquist tidigt om mornarna i mitt öppna fönster efter jag kommit hem från jobbet och dricka riktigt välsmakande earl grey. men om åtta dagar tar jag semester från allt vad umeå heter för att leva äventyret i göteborg och vi ska ses så länge att jag nästan kan lura mig själv att man aldrig behöver komma till det där ögonblicket då man måste skiljas åt. så det är brabrabra. +jazzklubb med fina, bruce springsteen och hippiebuss till urkult. men nu ska jag gå till jenny innan jag somnar.

Heaven is a place where nothing ever happens.






"Försvinnandets estetik - melankoli är ett vackert ord men den luktar illa i ett rum".
- bästa Sara Stridsberg, Darling River & Drömfakulteten är det bästa jag läst på hemskt länge.
_________________________________________________________________________________________

Och just nu känns det på ett fånigt men ganska angeläget vis viktigt att han ringer och ringer men att jag inte svarar men allting känns oroligt då jag startar min mobil efter två avstängda dygn; jag behöver vila från precis allting. Först dricker jag rosa drinkar med mina bästa på en veranda och just då är det viktigt att inte tänka på någonting annat än hur bra allting är just då, vi snubblar skrattar omkring på hemmafest tills det känns som om solen går upp men jag är osäker för jag har blivit för full och inte kunnat låta bli att besvara oroliga sms och jag skriver kan vi inte snälla bara flytta in någonstans i berlin, du kan ju leva på din konst och jag hittar väl alltid på något. Fylledrömmar, fyllemönster och fyllemonster, egentligen önskar jag att jag inte sagt någonting, men ibland är det bara så jävla svårt att vara arg och jag vet att ett av många alternativ är att helt enkelt inte bry sig och tänka tusen gånger om att jag hade gjort samma sak, men jag vet att det inte är sant. Jag går tills det kommer en buss och somnar i Valdemars säng, vaknar alldeles omtöcknad nästa morgon, åker till lägenheten och sover ännu fler timmar tills jag duschar av mig allt, är en timme på artonårsfirande för att sedan jobba mitt lugnaste arbetspass hitills och jag har inte ens ont i fötterna då jag går hemåt halv tre på natten. Det senaste dygnet har jag tillbringat bland blommiga täcken ute vid havet, druckit snabbkaffe umgåtts med min pappa läst böcker sett på havet och på x-files och övningskört. I veckan har jag hand om stadsodlingen, och ikväll kommer äntligen min älskling (läs: olivia) hem + nattpass på rex igen imorgon men det är okej.

vid närmare eftertanke


Nu får det fan vara nog.

I'll mend your roof to keep out the rain




om nätterna är jag knappast frisk längre, någonsin. Jävla sömnlöshet, löses inte med någonting. Jag är i amsterdam älskling. Tillbringar tid i den tomma lägenheten, har numera min säng vid ett fönster, blir nästan berusad av alltför starkt kaffe och kan hälsa på vänner mitt i natten. Äter glass med Truls, fikar i timmar med Signe och Jenny på göteborg. tycker.inte.om.värmen. Börjar jobba imorgon, men ikväll ska vi dricka öl.

drömmer om Evelyne och Nathalie!!!! som om jag någonsin hade kunnat begrava dem. Fiktiva personer i min hjärna, i mina fingrar, som jag älskade er hela högstadiet, alla dokument som bara blivit dåliga utkast, välkomna tillbaka. Nu ska jag skriva om erat lejonhjärta. Nu har jag lovat mig själv det.


We are the freaks who walks among you.






Ibland är det finaste jag vet att tänka på att när jag var nyss fyllda sexton brukade vi smsa ibland om nätterna då jag brände rökelser som färgade mina tapeter svarta och jag var hippie och hög på livet och sov aldrig och han visste inte mitt namn och jag hade ingen aning om hur han såg ut eller vad han tyckte om att göra om dagarna och. tre månader efter att jag fått hans mobilnummer är jag i göteborg för att se kent och vi lekte vem-hittar-den-andra-först i nordstan och allting var spännande och sedan gick vi i dimma och var blyga men pratade massvis på centralstationen och jag minns känslan av hans hjärtslag mot mitt öra och tretimmarsförälsken som ebbar ut då man skiljs åt och blir kär i andra och det går två år då man gör helt olika saker och blir andra personer och jag slutar använda mina färgglada hippiebyxor och han är inte emo längre men ibland, oftast med många många månaders mellanrum får jag långa sms av honom som får det att pirra i magen trots att jag glömt bort hur han ser ut men oftast tänker jag inte alls på honom för han finns inte annat än i de där smsen, ett litet tag skriver vi långa mejl till varandra och ibland skickar jag honom sms efter jag dansat i flera timmar med någons arm kring min midja eller när jag är lycklig eller olycklig och förälskad eller bara vill bort. Och så hinner jag fylla arton år och det är mitt i vintern och jag har gjort slut med min pojkvän för en enda månad sedan och mitt huvud är äckligt fullt av ångest jag har just börjat röka cigaretter och ingenting har känts fint på hemskt länge, så ska han plötsligt till norrland och han kommer till mig mitt i natten och det är så patetiskt klyschigt att jag knappt fattar mig själv men jag äter plötsligt yougurt mittemot honom och hjärtat rusar och vi sover i min säng och vi kan inte somna föräns klockan fyra på morgonen men det gör ingenting för jag går inte till skolan på hela veckan och två dagar senare är han min pojkvän och detta är det mest spontana och mest romantiska som hänt mig och det är lite svårt att förklara varför men det bara är så himla bra.

åh


medan jag skriver klart tvåans sista arbete får jag små utbrott av ren och skär lycka då jag inser att han kommer hit han kommer hit till mig tidigt söndagmorgon

Om man ska krascha ska man göra det riktigt snyggt.


Men det känns mest som om jag kommer ligga i min säng och må illa i en vecka eller ännu längre. Jag undrar helt ärligt vad i helvete man gör åt sådant här och lovar dyrt och heligt att om jag visste vad så skulle jag göra det genast.

Jag hoppas att allt ordnar sig typ.


Ska jobba ikväll. Det kanske är fruktansvärt otacksamt att klaga när man äntligen lyckats få ett jobb men jag har så himla mycket mensvärk och magkatarr och är tröttast i världen. Coca cola+alvedon+omeprazol här kommer jag.

Strö lite socker på mig.



Från i lördags hos Signe.

livet säger hej


jaha, här var det regn och storm, jag vill kräkas över detta sista jävla oplanerade fördjupningsarbete som ca förstör mitt liv, dricker så otroligt starkt kaffe som stiger mig åt huvudet. ikväll ska jag dricka öl! hejdå

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0