and in the naked light i saw, ten thousand people, maybe more, people talking without speaking, people hearing without listening, people writing songs that voices never share, and no one dared, disturb the sound of silence.
Annars så, vintern är för kall för mig, det känns värdelöst att låtsas att det är roligt att vara utomhus när man fryser tillräckligt inomhus. dagarna hemma i skogen tillbringar jag med att lyssna på podcasts, dricka kaffe och öl med pappa, lyssna till min brors gitarrspel, vända på dygnet och måla så lakanen blir kolfläckade och läsa böcker. A hazy shade of winter, det har väl hänt lite för mycket på sistone, och jag vill mest krypa ner någonstans där det är varmt och slippa svettiga dansgolv och illasmakande alkohol som förvandlar ens hjärta till någonting fragilt, för det är ju bara efter för många starköl som jag förtvivlat kan viska i någons öra jag saknar honom så jag dör det känns i hela hjärtat hur mycket han fattas, och du lutar din panna mot min och säger att han borde försvinna nu. Men han är kvar, han dricker whiskey och vi fyllesmsar och det finns väl någonting som gör mig tillfreds med att du säger att du har lika ont som mig, och det är väl fint att prata om att man ska ses men det är väl inte riktigt sant för nästa morgon kommer vi vara nyktra och då är du för feg igen. Du skrev din musik på öppnade kuvert placerade på bordet alldeles vid din säng där vi hade våra ölburkar, och du spelade alla de nyskrivna låtarna för mig även om det var mitt i natten och jag tagit sista nattbussen från en hemmafest och hur i helvete skulle jag orka lyssna på de låtarna på en onsdagsklubb där vi inte ens kommer hälsa?
luften är alldeles kall och du håller mig i handen och vi röker varsin cigarett och somnar i min säng och just nu är det allting jag vill göra. Det blir omärkligt alldeles vitt ute, och det finns fortfarande få saker som känns så fina som att sitta mittemot varandra på bibliotekscaféet och luta sig över bordet för att kunna kyssas.
Jag och mina bästa dricker öl ur thékoppar och mina ben känns svaga och vi dansar halvhjärtat på folket hus och jag får blåmärken på låren och vaknar tjugo över tolv nästa morgon och orkar inte tänka efter så åker till bibliotekscaféet med ens för att möta upp olivia och lisette. Allting inom en gör väl ont på något vis, men det känns svårt och drygt att förklara varför. Jag täcker mitt fönster med vita spetsgardiner och våren kommer väl någon gång. tills dess
sträckläser böcker dricker green eko lager arvid nordquist-kaffe och vi lyssnar på liveversioner av simon & garfunkellåtar och älskar tills vi inte orkar mer. Det är det finaste.
Så är det väl nu och skolan får helst aldrig mer börja igen för jag vill inte ens ta mig ur denna dvala just nu. Det känns mer välbehövligt än något. Balanserar mellan inspiration till tusen och ingen inspiration alls att apatiskt stirra upp i taket till att känna hjärtat slå. det är bra.
i'm worried it might just be something my soul needs, something my soul needs, something my soul needs
här är några bilder caroline tog på mig när jag var i stockholm.
Är väl mest trött och så. läser böcker och hånglar och dricker thé i sängen och ritar tvivelaktiga skisser av kvinnokroppar och gör slut på allt bryggkaffe. ba jaha. Kan det för fan inte bara bli vår.
i began to feel misery in pallet on the floor, listening to music, my misery, that's why i want to sing.
och så hittade vi till Blå Lotus. det kändes som ett sådant där stammiscafé dit jag skulle återvända likt bibliotekscaféet ifall det låg i min stad.
as the sky contained my garden, I opened my door.
eftersom String hade så gott kaffe spenderade jag sju timmar där på måndagen med att skriva på mitt projekt.
-
Vi axlar världen men utan beteendeförändring kollapsar vår muskelstruktur. Vi massproducerar huvudvärk och äter sömn. Vi bygger en religion på sorgliga omständigheter. Vi kollapsar tillsammans med de vi älskar. Tills vi finner någonting inom oss som är så sant att vi dör.
Passivitet är döden i ett samhälle som kollapsar, vi är kollapsen. Vi blir enkla varelser utan hjärta men med märken på huden. Hur ställer vi diagnosen på vårt samhälle? Med facit i hand, vad lider vi av? Kronisk cancer, ryggradsbrott, tunnelseende, svår ångest?
what thoughts I have of you tonight, Walt Whitman, for I walked down the sidestreets under the trees with a headache self-conscious looking at the full moon.
Jag flyttade in hos min bästa caroline en vecka, vi hängde mest på caféer, pratade ikapp om livet och jag blev koffeinskakig över ernest hemmingway-böcker, vi drack brutala mängder thé, frös och tittade på julkalendern i hennes säng.
vi åt frukostbuffe på café String, dog över hur gott det var.
ps caroline har tagit bilderna på mig.
jag förälskade mig totalt i Den gamle och havet.
vi åt sjukligt god vegetarisk julbords-buffé på Hermans, och drack thé på ett trångt café som hade öppet till 06 på morgonen.
På söndagen tog jag emot mitt stipendie i en lägenhet på karlaplan fylld med böcker och tavlor, och fick lyssna till historier om Winfried Fischer som grundat stiftelsen, och möta tolv stycken inspirerande själar och fascinerades över det vackra i allting de planerade att göra. avgjort något av det finaste jag varit med om. är bara så himla glad att detta hände mig.
parentes
varför skrev jag aldrig om känslan då vi mitt i natten då det var helt ljust ute för det var mitt i sommaren rökte i en lada fast den var fylld med sågspån och när vi gick därifrån hur du drog mig närmre och viskade i mitt öra "du är vacker".
everyday's an endless stream of cigarettes and magazines.
för att jag har jobbat och pluggat och sedan endast sovit så jag vet inte vad men äntligen har jag: jobbat klart, pluggat klart det nödvändigaste + tagit ledigt från mitt jobb en hel månad, så obeskrivligt skönt och behövligt.
Har druckit 2,8:or, myst på verket och lyssnat på singer/songwriters och spenderat hela förmiddagen i sängen med någon som ju bara är så himla fin. Ritat abnormt många kaffekoppar, tittat på julkalendern och gått genom mängder nyfallen snö. Idag; äntligen tid för bibliotekscaféet och orken att brygga kaffe när jag kommer hem. läser Allen Ginsberg, så ofantligt jävla bra att jag vet inte vad.
Ikväll kommer Alex hit, och imorgonbitti hoppar jag på bussen till stockholm för att ta emot stipendie, hänga med min bästa Caroline en vecka och för att skriva på mitt projekt i nya miljöer. det blir nog bra. ha det gott.
där tomheten drogats ner till en arton karats bloddroppe.
lär mig hur det känns att kyssas till i want you med bob dylan och slutsatsen är att det är kanske är den mest kyssvänliga låten någonsin.
annars så är det väl mest så att kaffet på mitt jobb är för svagt och jag vill tillbringa all tid på bibliotekscaféet; inget spektakulärt oväntat har inträffat ännu alltså. Jag har sett fruktansvärt dödsestetisk romantisk fransk film på folkets bio, köpt ett skissblock & kolpennor och skolkar för att kunna jobba för att kunna vara med alex istället för att jobba horribla kvällspass. istället istället istället. jag hoppas att allting är rättvist för jag vet att det är vackert och platser blir mer till varma platser och det slutar väl nog aldrig att kännas överväldigande.
och det är tröstande och sorgligt men kan inte tänka mig det på något annat sätt.
läser berättelser från yttre förorten, är på poetry slam på pipes & vill väl som bortåt. Får lön, betalar ett flak öl och flyttar resten till mitt sparkonto, känner mig passiv som inte börjar läsa någon tyskakurs genast. börjar kunna överleva mornarna igen, tack för det. Om en vecka är jag snart i stockholm hos caroline iallafall.
läser berättelser från yttre förorten, är på poetry slam på pipes & vill väl som bortåt. Får lön, betalar ett flak öl och flyttar resten till mitt sparkonto, känner mig passiv som inte börjar läsa någon tyskakurs genast. börjar kunna överleva mornarna igen, tack för det. Om en vecka är jag snart i stockholm hos caroline iallafall.
en instagram från i våras som olivia fotat. tycker den är mysig och har bildbrist som vanligt.
no amount of coffe, no amount of crying, no amount of whiskey, no amount of wine, nothing else will do, i gotta have you.
den där känslan av att ännu en ganska omstörtande helg passerat. A har sovit med mig två nätter i rad och det har varit så fint att vakna med den där känslan av att jag är så jävla glad att du ligger här bredvid mig och ser mig i ögonen på det ärligaste sättet någonsin. Jag har tänkt att jag ska säga det, men istället säger jag någonting så klyschigt (men sant) att du känns som en drog. och jag vill ha dig jag vill ha dig men jag är trött på att vara tillsammans med människor. Jag har druckit öl två kvällar i rad, varit på 2 förfester 1 hemmafest och 1 klubb, stigit upp 14:30 och 12.15 och pluggat den mesta tiden däremellan.
och jag har alltid tänkt att vi kommer träffas någonstans på något uteställe för det har jag vetat för det är de platserna som vi har gemensamt.
men då det gått fem veckor sedan jag kysste dig hejdå innan jag gick till skolan är det inte okej att du fortfarande existerar och att du plötsligt kan stå framför mig och fem jävla veckor vet du hur mycket man hinner glömma bort att man känner för någon på den tiden. och det är så absurt lång tid när man brukade dela säng varannan natt.
jag har inte hört av dig sett dig rört vid dig och jag har nästan slutat tänka på dig men så står vi där och håller armarna om varandra och du får inte dra in lukten av mitt hår du får inte lukta som du alltid gjort och du får inte fortfarande ha den där blicken när du ser på mig och jag tänker att våra alkoholpåverkade hjärnor är så jävla bra på att älska men så dåliga på att hantera varandra.
det är så jävla inte okej att du fortfarande finns och jag förbannar mig själv för att jag plötsligt måste balansera för att inte ramla. så lördagen på Scharinska kaosade med mitt hjärta
men då det gått fem veckor sedan jag kysste dig hejdå innan jag gick till skolan är det inte okej att du fortfarande existerar och att du plötsligt kan stå framför mig och fem jävla veckor vet du hur mycket man hinner glömma bort att man känner för någon på den tiden. och det är så absurt lång tid när man brukade dela säng varannan natt.
jag har inte hört av dig sett dig rört vid dig och jag har nästan slutat tänka på dig men så står vi där och håller armarna om varandra och du får inte dra in lukten av mitt hår du får inte lukta som du alltid gjort och du får inte fortfarande ha den där blicken när du ser på mig och jag tänker att våra alkoholpåverkade hjärnor är så jävla bra på att älska men så dåliga på att hantera varandra.
det är så jävla inte okej att du fortfarande finns och jag förbannar mig själv för att jag plötsligt måste balansera för att inte ramla. så lördagen på Scharinska kaosade med mitt hjärta
men många fina stunder. jag och Lucas håller varandras händer hårt och sitter i en fönsterkarm och pratar ärligt och öppet och äntligen inträffar det tillfälle i ens liv då man får dansa till håkan hellström på en klubb och svettiga dansgolv där fönstren står öppna är bara så jävla vackert.
idag; pluggar, jobbar, pluggar. skickar in ett tiosidigt miljöarbete och försöker väl få lite ordning. Takten som livet rör sig i just nu, tycker om det så ofantligt mycket men inser också att det tär en hel del.
godnatt.
idag; pluggar, jobbar, pluggar. skickar in ett tiosidigt miljöarbete och försöker väl få lite ordning. Takten som livet rör sig i just nu, tycker om det så ofantligt mycket men inser också att det tär en hel del.
godnatt.
still there's strength in the blindness you fear.
Det känns inte som om jag suttit stilla på väldigt länge, verkar alltid vara på väg någonstans; till någon lektion som jag tvunget måste på, till jobbet, till bibliotekscaféet, till någon förfest eller till någon hemmafest eller klubb, eller bara hem till någon. det är gosigt, men lite hetsigt ibland, börjar drömma om nätterna att allting liksom flyter ihop och jag inte hinner med någonting. ps. avbokade mitt förra arbetspass en minut efter jag postat inlägget, allt som krävs ett sms från olivia att hon ska skolka och att vi bör mötas på bc, bra.
tror att min definition av inre lugn just nu är
efter ett hysteriskt jobbpass som tagit slut först klockan 21,
och vi ligger i min säng och jag blundar och han stryker mig över kinden.
efter ett hysteriskt jobbpass som tagit slut först klockan 21,
och vi ligger i min säng och jag blundar och han stryker mig över kinden.
Idag är ett seminarium avklarat, jag och frans ska intervjua arijan till ett alldeles för försenat miljöarbete, hämta ett flak öl hos lucas, sedan bio med liz och signe, och efter det hemmafest eller plugg. Man ser väl vad som händer. Imorrn ska vi iallafall äntligen dansa på Scharinska igen.
är förövrigt helt besatt av den här låten
engångsformat från några söndagstimmar på bibliotekscaféet i våras.
energier.
ibland känner man sig lycklig även om man kommer hem från jobbet klockan halv elva och har flera timmar skolarbete framför sig.
and it starts up in our bedroom after the war.
idag ska jag äta pizza till frukost, jobba fyra timmar (om jag lyckas låta bli att sjukanmäla mig inom den närmaste timmen), träffa min mamma och bror över en middag och sedan ta bussen till alex. just nu är jag trött, och vill sova.
önskar ju ändå att livet kändes såhär:
josefins bild i engångsformat från peace & love.
josefins bild i engångsformat från peace & love.
och alla frågar, om jag känner någonting, och jag vill svara att jag känner fan allt som går att känna i mig.
för att på något ganska osammanghängande vis sammanfatta det på senaste, med början förra fredagen.
+ har tappat all min kraft att ta mig till skolan, så jag börjar avboka allting som sker innan klockan elva om dagarna. det.bara.går.inte. känner så tydligt känslan av total omöjlighet, jag bara måste få ligga här och sova och ta det lugnt tills det känns okej att göra någonting annat, för annars är det inte okej att göra någonting annat. Jag pluggar hela dagen till ett massivt internationella relationer-prov, tar en kaffe med olivia och lisette på mekka, på kvällen snöar det och jag hamnar oplanerat på fest i ett litet stökigt kollektiv på teg. Minns så tydligt hur bra det känns att vara nykter och kunna ha kontroll över precis allting och inte känna att allting är så dimmigt att det enda vettiga är att gå och lägga sig, och jag tänker att är det någonting jag är less på så är det att vara full, vilket motbevisar sig på lördagen då jag efter att ha kurerat min smärtande kropp med alvedon och värme
+ dricker öl hemma hos lisette och vi skrattar åt precis allting och resten av kvällen och natten dansar vi på scharinska tills benen inte längre vill bära. jag dör lite inbords men på ett bra sätt åt den oerhörda klyschan att på ett dansgolv hångla till raderna oh this town kills you when you're young, och han har sådana där runda perfekta hipsterglasögon och jag tänker att jag är fullständigt störd men att det är okej, och vi kollapsar i min säng fullständigt fallfärdiga av oavbrutet dansande och någons armar kring mig känns inte som hela världen.
och vi vaknar sådär lagomt vad-var-det-nu-du-sa-att-du-hette-det-var-ju-så-hög-musik-igår och jag dricker thé till frukost och känner hur hjärtat snörs ihop av att han rör sig likadant, pratar likadant, är blyg på precis samma sätt och den där perfekta rörelsen som ibland blir när någon varsamt rullar upp ärmarna på en stickad tröja eller munkjacka.
förmiddagar innan jag förflyttar mig till bibliotekscaféet.
+ mitt hjärtas rytm fuckas upp ytterligare när jag får det där smset, som aldrig skulle komma, jag saknar dig så mycket och jag kan inte sluta gråta, vill du ses och ta en öl? Och han kommer aldrig någonsin få veta att jag inte klarar av att jobba den kvällen.
+ börjar trivas på bc igen, där jag tillbringar de flesta förmiddagar och eftermiddagar med kaffekoppar, soppluncher, vänner, folk som kommer förbi för att prata, och kopiösa mängder papper med meningar målade i rosa och grönt om konstruktivismen, liberalismen, och tusen andra saker. skriver klart de flesta inlämningsuppgifter sent om kvällarna. orkar jobba ett enda arbetspass.
+ delar en middag bestående av sanslöst god västerbottens paj på göteborg tillsammans med therese och hinner med att prata om det mesta. du är så bra.
+ när man inser det vitala i skillnaden mellan att omedvetet inleda en kärleksrelation genom att hångla upp någon mot en toalettdörr när man har så mycket alkohol i blodet att allting är en underbar cirkus, mellan att sitta mitt emot varandra vid det lilla runda bordet på bibliotekscaféet med varsin rykande kopp kaffé och inte riktigt veta vad man ska säga för han är så blyg att jag nästan också glömmer bort att prata.
sedan känslan, av att hans röst skakar litegrann efter att han borrat ner sin näsa i mitt hår och jag vilat mina händer kring hans midja, och det är så jävla kallt ute. och det är fredag och jag äter pizza med olivia och lisette på något ställe just innan de ska stänga för kvällen och sedan åker vi till fanny och de jag älskar är där och livet är i sitt esse precis hela kvällen för vi dansar så mycket stroboskopdans hjärtat orkar på liquid sky på fabriken
+ vaknar något lätt förvirrad och dricker thé och äter pizzarester till frukost, städar mitt rum josefin skriver "äntligen är allt i sin ordning, dvs ingen ordning" så sant på ett så fint vis, kliver på bussen för att möta mina älskade. vi förflyttar oss mellan bibliotekscaféet och schmäck och på kvällen café station och bakispluggar/pratar livets skenande bana, jag är snurrig och vilar i lisettes säng och allting känns lite hysteriskt.
+ klockan är tjugo i elva och det är lördagkväll och jag tänker halvt stillsamt halvt oroat halvt lycklig att okej svarar jag på detta sms vet jag att jag kommer kyssa honom hejdå vid hans buss imorgon. jag vet inte varför mitt liv måste gå i tvåhundrasextio kilometer i timmen eller mer för att jag inte ska tröttna och tycka att livet är så jävla värdelöst, och om det är ett handikapp att det känns som om jag har så mycket kärlek i mig att det ibland känns som om hjärtat ska sprängas. jag undrar lite vad som hände med den personen som aldrig blev kär. fast besluten om att jag inte vill ha någon finns det fortfarande få saker som är så underbara som att kyssas en hel natt med någon och känna hur det pirrar i magen. jag finner en viss romantik i att hångla på dansgolv och på hemmafester med personer man kanske inte ens vet vad de heter men det är fortfarande helt olikt när ens hjärta ändrar takt och allting inom en bara bubblar. så vi kommunicerar med läppar och det blir som en drog. finner äntligen vardagens fylla igen. och tänker att det är väl bäst om vi glömmer bort att det är sent på natten tidigt på morgonen att 13.33-bussen går snart för du är bara så himla blyg när vi inte kysser varandra.
så idag folkkökar vi med olivia, lisette och josefin och tittar på communitas-utställningen på bildmuséet och kysser varandra hejdå vid hans buss.
och jag är så trött utmattad av alla känslor att jag somnar så fort jag kommer hem, undrar lite om jag tar vardagen på för stort allvar eller om det bara är väldigt fint att leva.
och jag är så trött utmattad av alla känslor att jag somnar så fort jag kommer hem, undrar lite om jag tar vardagen på för stort allvar eller om det bara är väldigt fint att leva.
(lisettes: bild 3,4,11. josefins/majas/vem som nu tog bilden: bild 6,7,8,9)
lägesrapport/tankar.
+ jag har fått ett fantastiskt stipendie från Dialog-89 som jag ska hämta i Stockholm i början av december. Vilket innebär flera saker, det första att jag vet åtminstone en sak med säkerhet som jag kommer göra efter gymnasiet; Tillbringa tid i Berlin och skriva, skriva, skriva. Vidare på mitt projekt men särskilt om husockupationer och konst som politisk metod för samhällsförändring. det känns så spännande och jag är så himla glad och tacksam. Tankar går nu lite huruvida kring om jag ska snabbläsa någon tyskakurs eller inte. Och närmare innebär det att jag tänker ta chansen att tillbringa en vecka i huvudstaden hos min bästa Caroline och testa på nya caféer och klubbar och bara göra bra saker.
+ Han är borta. Jag vet att han är så jävla borta, och dessa tre veckor har varit en tvekan som lett till förståelse. Han är borta och det är väl bra. det är väl bra att jag nu får den här tiden till att vänja mig, när hade jag egentligen den senast? Jag låtsas som om jag aldrig mer kommer höra av mig, som om han aldrig mer kommer höra av sig, för det är inte längre vardag att somna i hans trygga famn dricka öl mitt i veckan i hans säng och andas inbillad islandsluft genom hans öppna fönster om mornarna och cykla till bibliotekscaféet tillsammans och jag vill inte ha någonting annat. Jag undrar lite om det sista sms han skickat mig alltid kommer vara "Bara så du vet så har jag inte klamydia". Jaha men vad bra, då vet vi så kan vi gå vidare då. tycker att det är lite roligt men mest sorgligt egentligen. Tänker väl inte så mycket på det längre känner mest den där bristkänslan. Och vet att det går över.
+ Jag har haft ständig yrsel i tre dagar och får inte i mig min dagliga dos kaffe. somnar lite frustrerad om kvällarna.
+ det finns ju så jävla mycket att göra. Saker som jag vill göra. snart är gymnasiet över och då står vi där. Jag inser att Gustav är en helt underbar människa som skickar mig världens bästa meddelande via facebook från Afrika där han sover under bar himmel. ord om saker jag tänkt tusen gånger men inte tänkt att någon annan tänker. därför hamnar det automatiskt så nära hjärtat och stannar där.
+ det finns ju så jävla mycket att göra. Saker som jag vill göra. snart är gymnasiet över och då står vi där. Jag inser att Gustav är en helt underbar människa som skickar mig världens bästa meddelande via facebook från Afrika där han sover under bar himmel. ord om saker jag tänkt tusen gånger men inte tänkt att någon annan tänker. därför hamnar det automatiskt så nära hjärtat och stannar där.
+ Det är hemskt mysigt på bibliotekscaféet särskilt alldeles vid kaffe- och thé-kannorna nu när det är så mörkt utomhus och det står värmeljus på alla borden.
+ den gamle skäggige mannen som bor i lägenheten snett under oss och alltid sitter vid fönstret och läser böcker. Det hänger massor av döda blommor i hans fönster och det står lika många på fönsterbrädet och när jag går till skolan om mornarna (de få mornar det faktiskt inträffar) ser jag honom antingen koka kaffe eller sitta under köksfläkten och röka pipa. Bara så himla fint.
+ Jag klipper exakt alla kläder jag använder kortare. Tröjor, kjolar, t-shirts. typ ett omvänt arv från min hippieperiod då allting skulle vara förstort.
+ jag tycker det är mysigt hur det snöar då och då. Alltid lika oväntat och alltid lika stora snöflingor. oftast när jag går hem från bussen. tycker om det jättemycket.
+ jag är fånigt lättad över att han är en kaffedrickare. och att hans röst är så himla lugn och mörk. Så en positiv sak.
+ en sak som hände för ganska längesedan som fortfarande känns fint. Att jag bara varit och handlat precis som vanligt och plötsligt står han där utanför med en pappersmugg take away-kaffe och röker en cigarett, lutad mot en pelare. och vi bara stirrar på varandra för han är upptagen med att prata med någon annan.
+ och sist. att detta i någon skala faktiskt är jävligt okej och att jag inte får glömma det. så.
+ den gamle skäggige mannen som bor i lägenheten snett under oss och alltid sitter vid fönstret och läser böcker. Det hänger massor av döda blommor i hans fönster och det står lika många på fönsterbrädet och när jag går till skolan om mornarna (de få mornar det faktiskt inträffar) ser jag honom antingen koka kaffe eller sitta under köksfläkten och röka pipa. Bara så himla fint.
+ Jag klipper exakt alla kläder jag använder kortare. Tröjor, kjolar, t-shirts. typ ett omvänt arv från min hippieperiod då allting skulle vara förstort.
+ jag tycker det är mysigt hur det snöar då och då. Alltid lika oväntat och alltid lika stora snöflingor. oftast när jag går hem från bussen. tycker om det jättemycket.
+ jag är fånigt lättad över att han är en kaffedrickare. och att hans röst är så himla lugn och mörk. Så en positiv sak.
+ en sak som hände för ganska längesedan som fortfarande känns fint. Att jag bara varit och handlat precis som vanligt och plötsligt står han där utanför med en pappersmugg take away-kaffe och röker en cigarett, lutad mot en pelare. och vi bara stirrar på varandra för han är upptagen med att prata med någon annan.
+ och sist. att detta i någon skala faktiskt är jävligt okej och att jag inte får glömma det. så.
tillsvidare.
låter rastlösheten värka och verka.
förfest på golv, dricka öl ur sugrör, rom och cola, hipsterglasögon & dubstepdans.
<3
resten av kvällen gick väl lite i detta tema:
(bild 6,7,8,9 är nog josefins).
walking far from home.
vi beställde en bistrokanna med kaffe och satte ett utgångsdatum på umeå. känns så sjukt slutgiltigt, äntligen.
förövrigt; dricker öl, jobbar, jobbar och jobbar och vänjer mig vid den där tomheten. det är ett levnadssätt jag kan tolerera ett tag. för det kommer ta mig så jävla långt bort (i många perspektiv liksom) och jag kan inte tänka mig något bättre.
numbers
idag har jag
varit på 0 lektioner
druckit 1 honungsöl
druckit 2 koppar kaffe
spenderat 3 timmar på pipes tillsammans med olivia och lisette
spenderat 3 timmar på pipes tillsammans med olivia och lisette
jobbat 4 timmar
lyssnat på 7 poeter
ätit 11 bitar sushi
lyssnat på 7 poeter
ätit 11 bitar sushi
somewhere in between falling in love with our midnight conversations that were exhaled through cigarette breaths and interrupted by coffe stains, and reading the love notes you had written on my flesh, i realized, i am in love with the presence of your words, and the feel our your existence, but i am not in love with you.
känns som om jag upplever denna höst i fattiga korta känslosnitt och att ingenting liksom får kännas klart för i det ena ögonblicket är allt så värdelöst att jag inte ens kan ta mig för att läsa en bok i nästa pirrar det liksom i magen av alla bra saker som händer. men för det mesta är jag iallafall obotligt trött, skriver ner saker i mobilens utkast men orkar liksom inte få ner någonting på papper. ungefär det mest frustrerande jag vet. Ja, vad finns det mer att säga. jag hoppas att det här tillståndet inte hade tänkt hålla i sig särskilt länge till.
förstår inte varför inte alla blir kära i min lillebror.
har inte riktigt vant mig vid att han inte är pytteliten längre och att vi kan dela en öl när han hälsar på i lägenheten och prata om allt från världsproblem till förälskelser. så himla fint.
