för det första: kliande värme och torra kyssar. målarfärg. vi är liv strömquist-generationen, och det är ett ganska viktigt val som totalt bygger på självständighet och oberoende och sedan ingenting annat. allt detta är ett skådespel och vi bär upp kulisserna felfritt. jag kan omöjligt slå mig ner med någon som saknar dessa insikter och det börjar bli allt viktigare, det känns värdelöst att slösa bort tid på sådant som varken är riktigt eller roligt. så därför stannar jag här.

"Det är så mörkt, och nu tar jag en whiskey" bästa F.

hemmafestar i min sjömanskeps jag funnit på en bänk vid kajen i donsö, vi springer upp och ner för trapporna och spiller chokladdrinkar, skrattar på toaletterna, röker och dricker vodka på altanen, dansar i köket, jag hånglar med en flicka i rött hår som ber mig tusen gånger om förlåtelse för någonting hon inte gjort. jag skuttar hela vägen till pendeltåget för jag är så glad, ställer mig att vänta på fel sida och får springa som en galning för att hinna men han möter mig på stationen och sedan är allt bara perfekt.

den tjugoåttonde juli är det bara att vakna dricka kaffe och äta lunch för att sedan bege sig mot ett ullevi där närapå 70 000 personer trängs, sjöblöta efter timmar av ösregn, och såhär i efterhand är min kropp helt slut och jag ligger mest i hans säng och läser igelkottens elegans.

imorgon kommer min bästa vän caroline hit till göteborg och på onsdag hoppar jag och teodor in i en folkabuss för att åka till urkult. det är ganska fint att tänka på att jag förra året skickade honom ett sms med orden är jag mer fri nästa år vill jag vara här med dig, och det var och är fåniga men sanna ord.

göteborg är min personliga hjärtattack utan första hjälpen. jag är så nära på att kliva av tåget, skakar av ilska på en tågtoalett mitt i natten, någonstans mellan örnsköldsvik och sundsvall. Stänger av mobilen och går och lägger mig i en mörk liggvagn, möt mig inte på centralen snälla, det finns ingenting du varken kan säga eller göra nu. Når galet mycket insikt samtidigt som morgonciggen på stockholm c tar slut. Paulsimon-sover, den ända sömn jag kan få. Och så står han ändå där och försöker förklara allting som inte kan förklaras eller förlåtas bara glömmas, min resväska är för tung för det här, och.du.får.absolut.inte-röra.vid.mig för jag vet att jag kommer ångra mig tusen gånger. och du vet att du har klantat dig så mycket att jag egentligen inte borde vara här. Jag sätter mig tillsist på pendeln och tilllbringar mitt första dygn i göteborg hos R och det är kärlek att ta emot någon man egentligen inte känner men som man råkade ligga med på fyllan. Jag reder ut mig själv, dricker kaffe och läser liv strömquist hela dagen tills R kommer hem från jobbet, då blir vi snurriga på för få burkar öl och förfestar på två personer, vi spelar ölspel på alingsåspendeln och är på indisk fest i ett stort tvåvåningshus. Jag tänker ärligt talat mest på du som fnittrade då vi hånglade i din säng min sista natt i umeå, jävlar vilken instabil situation, vem kan älska varandra nu såhär? Inte ens då det blivit natt och jag bett dig ta pendeltåget till mig.nu. och dina armar är precis där de brukar vara runt mig så vet jag att det är rätt. du träffar precis rätt punkter. så vi vrider på dygnet för att kunna prata ut om nätterna, och jag inser betydelsen av ordet hjärtekrossande. Jag står i ett rökrum på jazzhuset med underbara personer, lyssnar på indieband och alla har druckit för mycket öl, sörplar på vin och röker tills alla cigaretter är slut, men ibland går jag bara ut i skogen för att trilla bland alla rötter och ge fan i att någon har gjort illa mig. Jag inser att denna sommar är helt förlorad åt hemmafester, öl och kedjerökning. Soliga dagar picknickar vi precis hela dagen i slottsskogen och folk kommer och går, vi dricker kaffe och på kvällen dricker jag och rebecca öl på queens och café vasa, en dag leker vi sommaridyll med grill, dricka, håkan och cigaretter ute i skärgården. Jag får lära mig att tro på detta igen, men vissa nätter behöver jag sova ensam, men de nätterna är ändå de som gör mest ont, men det är en vägg mellan oss. Men vi planerar urkult tillsammans, en längtan inom mig som säger att vi visst kan göra det här, att jag inte bara kan ge upp någonting som stundvis har känts bättre än mycket annat.

inatt kommer min pappa hit för att imorgon se bruce springsteen på ett fullsatt ullevi med mig, och ikväll är det dags för hemmafest igen. Jag dör halvt av värmeslag, men mest av dina fingrar som pillar i mitt hår, och då känns det så bra. behöver nog någonting som svalkar mig.